Portföljförvaltarens fem tips för att bygga upp en aktieportfölj

I februari firade jag tio år som portföljförvaltare för Sparbanken Europa. Under åren har avkastningen varit bra i förhållande till marknaden, men trots detta kan jag inte vara helt nöjd med prestationen. Aktievalen har varit goda, men under de första åren var portföljförvaltningen usel.

Nåja, ingen föds mästare. Placerande är en gren där den kumulerade erfarenheten är viktig och där lärande bör pågå ständigt. Som en följd av framgångar och fel har mitt tillvägagångssätt när det gäller portföljförvaltning ändrats under åren. Nedan finns en lista med fem saker som jag anser att man bör lägga märke till när man bygger en aktieportfölj åt sig själv:

1. Ett kristallklart mål

Utan ett tydligt tillvägagångssätt och mål görs placeringarna bara på måfå. Målet för våra aktiefonder är att över tid ge en bättre avkastning än marknaden. Vi tror att det lyckas genom att fokusera på högklassiga, rimligt prissatta bolag som i sinom tid förmår öka värdet per aktie.

2. En vettig tidshorisont

En vanlig fråga som jag ofta ställs är ”vad har du gjort i portföljen i det aktuella läget?” Numera är mitt svar ”ingenting alls”. Vår verksamhetsmiljö är bullrig och lockar till ständiga justeringar. Alltid när jag fallit för frestelsen att göra det, har det på ett eller annat sätt minskat avkastningspotentialen i mina aktieval. På längre sikt drivs avkastningen av hur affärsverksamheten utvecklas, på kort sikt av förändringar i sinnesstämningen. Det senare är svårare att förutse. Mitt fokus ligger på att analysera vad som driver affärsverksamheten. Därför är min tidshorisont längre än hos den genomsnittliga placeraren, minst tre år. Detta hjälper till att fokusera på det väsentliga och tvingar dig till att jämföra alternativen och överväga besluten noggrannare, eftersom du kommer att låsa dig mentalt till placeringen under åtminstone de tre kommande åren.

3. En smart spridning

Prat om spridning orsakar i allmänhet gäspningar hos åhörarna, men denna gamla, välbeprövade metod har räddat undertecknad från många oväntade situationer. Spridningen kan göras på många olika sätt, men en bra spridning på lång sikt baserar sig på att drivkrafterna för portföljbolagens affärsverksamheter skiljer sig från varandra. Det lönar sig dock att vara försiktig med överspridning, eftersom det minskar betydelsen av goda idéer. Goda idéer är i allmänhet en begränsad resurs. Själv utgår jag från 25–35 bolag. Det är ett tillräckligt litet antal för att kunna följa upp bolagen och varje position är betydelsefull.

4. Storleken på positionerna

Storleken på positionerna är ett av portföljförvaltarens viktigaste beslut. Det finns antagligen lika många tillvägagångssätt för detta som det finns placerare. Som mentalt verktyg och rättesnöre använder jag Kelly-kriteriet, bekant från hasardspelskretsar. Det är nyttigt på många sätt, eftersom det tvingar en till att överväga en mängd olika scenarier, deras eventuella avkastningsförväntningar och sannolikheter. Vilken metod man än använder så lönar det sig först att tänka efter vilken den lämpliga maximivikten för ett enskilt bolag är. Tumregeln är att om fluktuationen orsakar sömnlöshet, så är den för stor. I Sparbanken Europa överstiger en enskild position sällan 4 % av portföljens värde, mätt i inköpspris. Detta är nivån som jag kommit fram till genom försök, misstag och feedback. Det kan även nämnas att de största placeringarna i portföljen sällan är de med den största avkastningsförväntningen. I stället är sannolikheten för förlust minst i dem.

5. Värna om vinnarna, gallra bland förlorarna

Håll fast vid vinnarna. Detta är det allra viktigaste rådet, men också det som jag kämpar mest med själv. Efter stora uppgångar är den mänskliga reaktionen att ta hem och trygga vinster som redan nåtts. Ibland lönar det sig att göra detta, i synnerhet om värderingen är ohållbart hög eller om det skett förändringar till det värre i affärsverksamheten. I allmänhet fortsätter dock goda bolag leverera goda resultat, och aktiekursen följer efter. I slutändan kommer en handfull bolag alltid att stå för en stor del av portföljens avkastning.

Ett annat sätt för att öka portföljens avkastning är att gallra bort förlorarna innan de kan orsaka stor förödelse. Själv brukar jag använda på förhand fastställda förlustgränsnivåer. Jag har lärt mig genom försök och misstag att det kan bli väldigt dyrt att fånga fallande knivar. Regeln kräver förstås alltid undantag, och ett bra exempel på detta är tvångsförsäljningsvågen i mars i fjol. Då bjöds många av våra portföljbolag ut till otroliga priser, och köprisken var avsevärt låg.

Sunt förnuft och ständigt lärande bär långt

Det bästa sättet att utvecklas är att lära sig av sina egna och andras misstag och ständigt sträva efter att förbättra sin egen verksamhet. Ett alldeles fantastiskt sätt att utvecklas är att dokumentera alla egna beslut och motiveringarna till dem. I efterhand är det lättare att analysera sin verksamhet och försöka förbättra den.

Jag gläds över hur många nya placerare som på senare år kommit med på marknaden och över att placeringar diskuteras allt mer. Jag tror att aktieplaceringar är ett av de bästa sätten att öka förmögenheten på lång sikt. Vi har mycket att lära oss alltid när vi börjar med något nytt. Vi lär oss bäst genom att göra och skaffa erfarenheter, men det är viktigt att vi till en början övar med måttliga insatser och inte avstår från aktieplaceringar för evigt om de råkar gå förlorade.

Johan Hamström

Johan Hamström arbetar som aktieportföljförvaltare inom Sp-Fondbolag Ab, som är en del av Sparbanksgruppen. Åsikterna i denna artikel är författarens egna, och motsvarar inte nödvändigtvis placeringssynen hos Sp-Fondbolag som förvaltar Sparbanken-fonderna.

Textens innehåll ska inte betraktas som rekommendationer eller råd för placeringar. Ingenting av det som framförs i denna text ska betraktas som ett bindande erbjudande om köp eller försäljning av placeringsfondandelar eller andra värdepapper eller som en uppmaning att vidta någon annan åtgärd i fråga om placering. Varje placerare fattar sina placeringsbeslut självständigt och på eget ansvar.