OECD offentliggjorde sin senaste prognos för världsekonomin i november. Prognosen stärkte den redan länge rådande åsikten om att världsekonomins utsikter har försvagats. OECD förutspådde att ekonomin kommer att växa med 3,1 % i år och med endast 2,2 % nästa år. Detta är redan tydligt under långtidsmedelvärdet. Olika regioner står inför sina egna utmaningar, men de gemensamma nämnarna som hög inflation, svagare köpkraft och snabbt förhöjda räntor undergräver tillväxtutsikterna.
För nästa år förväntas inflationen globalt ligga kvar över målnivån på omkring 2 %, men minska från nuvarande nivåer. Inflationstrycket visar tecken på att lätta, såsom sjunkande råvarupriser och minskade utmaningar i försörjningskedjan. Å andra sidan kan löneinflationen öka och det finns många osäkerheter kring energipriserna.
Om inflationstrycket lättar innebär detta också att centralbankens räntehöjningar eventuellt upphör. Vi befinner oss inte i den här situationen än, men nästa år kommer temat förmodligen att lyftas fram ännu mer.
Som sagt har olika regioner sina egna ekonomiska utmaningar. I USA har Fed fortsatt sin beslutsamma politik att höja räntorna och höjde styrräntan till 4 % i november. Räntehöjningen börjar också visa sig på realekonomins sida och den ekonomiska tillväxten i USA förväntas ligga nära noll nästa år. Räntehöjningen är redan starkt synlig på bostadsmarknaden, där handelsvolymerna har sjunkit och bostadspriserna har börjat sjunka. Situationen på arbetsmarknaden är fortfarande god.
I Kina fortsätter räntorna att undergräva de ekonomiska utsikterna. Kina har redan länge hållit fast vid sin strategi att vidta drastiska åtgärder för att begränsa coronasmittan. Coronarestriktionerna har ökat människors missnöje, och på senaste tiden har det förekommit demonstrationer i Kina. En fara är att samhällsfreden i Kina är hotad. Under den senaste månaden har Kina dock tagit steg mot en lösare coronastrategi. I slutet av november meddelades bland annat att vaccinationer av äldre kommer att utökas. Detta skapar förhoppningar om att ekonomin nästa år kommer att kunna fungera mer fritt, vilket också skulle innebära en snabbare tillväxt. Öppnandet av ekonomin kommer sannolikt att ske stegvis.
I Europa är energikrisen ett mer akut problem än i resten av världen, eftersom Europa är starkt beroende av rysk energi. I synnerhet Tyskland, som länge har varit drivkraft inom euroområdets ekonomi, och dess starka industrisektor står inför utmaningar. Vinterns väderförhållanden har stor inverkan på hur illa energikrisen eskalerar under vintern. Länderna har dock lyckats minska sin el- och gasförbrukning och man har lyckats fylla gaslagren bättre än väntat, så de värsta farhågorna har minskat. Trots detta förväntas ekonomin i euroområdet gå in i en recession. Europeiska centralbanken förväntas fortsätta sina räntehöjningar under en tid framöver och därigenom bidra till att försvaga tillväxtutsikterna.
I likhet med den övriga världen håller den ekonomiska tillväxten i Finland på avmattas. Enligt färsk statistik vände den ekonomiska tillväxten redan under årets tredje kvartal, då bruttonationalprodukten minskade med 0,3 % från föregående kvartal. Sparbanken förutspår att den finska ekonomin kommer att hamna i en lågkonjunktur, om än ganska mild. Konsumenternas förtroende är på en rekordlåg nivå, även om den senaste statistiken visar att nedgången har avstannat. Stämningen bland konsumenterna tyngs ned av stigande priser och räntor. I denna miljö är utsikterna för julhandeln dämpade. Å andra sidan stöds hushållen av den goda situationen på arbetsmarknaden och det faktum att många fortfarande har besparingar från coronatiden. Även företagens förtroende har minskat, men inte lika dramatiskt som konsumenternas.
Henna Mikkonen, Sparbanksgruppen chefsekonom