Året 2023 har börjat i en ekonomiskt utmanande miljö. Den globala ekonomiska tillväxten har avtagit, styrräntorna har höjts och inflationen är fortfarande hög runt om i världen. Enligt IMF:s färska uppskattning kommer den globala ekonomiska tillväxten att sakta ner till 2,9 procent i år.

Även om tillväxten avtar verkar det som om höstens värsta farhågor inte kommer att förverkligas. Vintern har varit mild och vi har inte sett de fruktade strömavbrotten eller produktionsstoppen på grund av energibrist. Särskilt de ekonomiska uppgifter som offentliggjorts i Europa har varit bättre än väntat i flera månader. Artiklar om att recessionen har avbrutits har ökat i tidningarna. Även om krisscenarierna inte förverkligas är den ekonomiska utvecklingen i Europa i bästa fall fortfarande blygsam.

I USA däremot börjar räntehöjningar sakta synas i den ekonomiska aktiviteten och de publicerade ekonomiska uppgifterna har på senare tid varit svagare än väntat. USA:s ekonomiska tillväxt håller klart på att avmattas i början av året. Risken för lågkonjunktur är också stor i USA.

Kina, å andra sidan, såg en tydlig förbättring av de ekonomiska utsikterna när man slopade covid-19-restriktionerna året innan. Det finns en stor uppdämd efterfrågan i ekonomin, som nu långsamt börjar släppas fri. Den europeiska turistsektorn kommer också att gynnas av detta.

Inflationen kommer att förbli ett viktigt ekonomiskt tema även år 2023. Förra året steg inflationen globalt till en nivå som man inte har sett på årtionden. Den allmänna förväntningen är att inflationen dämpas under årets lopp. Det finns tydliga tecken på detta, särskilt i USA.

När inflationen blir måttligare kommer också slutet på räntehöjningarna att vara i sikte. I början av februari höjde både den amerikanska och den europeiska centralbanken sina styrräntor igen, vilket signalerar att de kommer att fortsätta att göra det. Under de kommande månaderna kommer räntehöjningarna sannolikt att fortsätta, men det kan mycket väl vara att höjningarna kommer att sluta i år. Med andra ord lär vi har sett den största höjningen av marknadsräntorna redan.

Enligt Sparbankens syn är Finlands ekonomi redan i en recession. Den lilla ekonomiska nedgången började förra året och kommer enligt vår uppfattning att fortsätta även i början av 2023. Under andra halvåret kommer tillväxten tillbaka. Lyckligtvis kommer recessionen att vara mild och kortvarig. Särskilt konsumenternas trångmål kommer att börja lindras under årets gång, eftersom inflationen blir måttligare och löneökningarna utgör en motvikt till den minskade köpkraften. Företagens resultat minskar, men det kommer knappast att förekomma någon dramatisk nedgång. Överlag förväntar vi oss dock att den ekonomiska tillväxten kommer att minska med 0,7 procent 2023.

Henna Mikkonen
Sparbanksgruppen chefsekonom

Aktieindexet MSCI World, som beskriver utvecklingen på den globala aktiemarknaden, steg med +5,3 procent i januari.

En mer måttlig inflation, ekonomisiffror som översteg förväntningarna och ett öppnare Kina ökade optimismen och riskaptiten hos placerare.

Resultatrapporteringsperioden för årets sista kvartal har börjat bra. De rapporterade resultaten är i stort sett som förväntat och företagsledningens instruktioner är försiktigt positiva.

Tillväxten i industrins orderingång har avtagit, men aktiviteten har förblivit på en god nivå. Investeringar i byggverksamhet och halvledarkapacitet har dock minskat. I konsumentproduktföretag har efterfrågan fortsatt att försvagas i takt med att konsumenternas köpkraft har minskat och detaljhandeln har minskat sina lager. Bankernas resultat, särskilt i Europa, har varit goda eftersom räntorna har stigit och kreditförlustreserverna tills vidare har varit låga.

Trots den rådande optimismen fortsätter de indikatorer som förutspår den ekonomiska utvecklingen att peka mot en lågkonjunktur, även om den senaste utvecklingen, den undvikna energikrisen i Europa och ett öppnare Kina kan påverka att lågkonjunkturen kan bli mindre allvarlig än vad som tidigare förväntats.

Trots den positiva marknadskänslan är vår syn på den kortsiktiga utvecklingen på aktiemarknaden fortsättningsvis försiktig. Vi bedömer att det fortfarande förekommer en viss sänkningsmån i prognoserna. När efterfrågan avtar försvagas prissättningskraften och de rekordhöga vinstmarginalerna eroderas. När det gäller penningpolitiken skiljer sig placerarnas åsikter avsevärt från centralbankernas, vilket öppnar dörren för besvikelse. För att bibehålla marknadskänslan krävs också ett fortsatt positivt nyhetsflöde.

Johan Hamström
Aktieportföljförvaltare

På räntemarknaden var början av året mycket stark, eftersom de långa räntorna sjönk klart i januari. En annan orsak till att räntorna sjönk var de ökade förväntningarna på att den penningpolitiska åtstramningscykeln närmar sig sitt slut. Vi fick ett smakprov av detta i början av februari, då amerikanska Fed, Europeiska centralbanken (ECB) och Bank of England (BoE) sammanträdde nästan samtidigt.

Amerikanska Fed var den första att staka ut vägen för marknaden och meddelandet var att inflationen gradvis vänder nedåt, och räntehöjningar kommer snart att minska och upphöra helt. ECB försökte streta emot genom förvirrande uttalanden och genom att höja inlåningsräntan med en halv procent. ECB:s inlåningsränta är nu 2,5 procent, vilket är tre procentenheter högre än för sex månader sedan.

Takten med vilken räntorna ökar är historiskt snabb och effekterna av den högre räntenivån börjar gradvis visa sig. Penningpolitiken släpar efter och den räntehöjning som ECB lovade i mars kan komma att sänkas ytterligare eller till och med inte förverkligas när ekonomin börjar avstanna. Således är Euribor-räntornas topp nära förestående och toppen av de långa räntorna sågs förmodligen redan förra året, så riktningen på det stora hela börjar vända nedåt.

Mikko Rautiainen
Ränteportföljförvaltare

Vi väljer den aktuella fonden bland Sparbankens placeringsfonder. Presentationer av Sparbanken Lånränta samt tidigare månadens fonder hittar du här.

Euroländernas masskuldebrevslån har igen blivit intressanta placeringsobjekt efter en lång slumrande tillvaro. Dessa masskuldebrevslån, som också kallas bonder, är placeringar med lång ränta vars värde förändras omvänt i enlighet med marknadsräntorna, så att de befintliga placeringarnas värde sjunker när räntorna stiger. Vi såg ett förskräckligt exempel på detta fenomen förra året när de långa räntorna stigit från en negativ nivå till över tre procent, när man såg på den genomsnittliga räntan i euroländerna.

Euroländernas bonder var länge ett tråkigt eller till och med motbjudande objekt för placering av tillgångar, då Europeiska centralbanken (ECB) idkade en ovanligt lätt penningpolitik genom att pressa ner de långa räntorna med sina massiva köpprogram. Det lyckades genom att sänka dem så mycket att man tidvis arbetade med negativa räntor under långa perioder. Bland annat Tysklands räntor var nästan alltid negativa mellan våren 2019 och januari 2022, med undantag för de allra längsta räntorna, såsom 30-årsräntan.

De ovan nämnda placeringarna med låg lång ränta saknade två viktiga faktorer som skulle göra dem till lockande placeringsobjekt. Den första är förstås den saknade löpande räntan, som i praktiken inte fanns. En annan faktor är de nästan obefintliga möjligheterna att justera räntorna nedåt. När räntorna sjunker stiger värdet på de befintliga ränteplaceringarna, och detta sker i allmänhet när det av någon orsak blir panik på marknaden. När egendomsklasser med högre risk sjunker har placeringar med lång ränta brukat stiga i takt med att räntorna sjunkit. De balanserar då placerarens portfölj och fungerar som en sorts portföljförsäkring genom att minska portföljens totala risk.

Nu är den genomsnittliga räntan för bonder i euroländerna ca 2,8 procent, och om en konjunkturnedgång slår till finns utrymme för att sänka dem, så båda villkoren för egendomsklassens ”placeringsduglighet” uppfylls.

Mikko Rautiainen
Ränteportföljförvaltare