Europeiska centralbanken lämnade som väntat styrräntan oförändrad vid sitt oktobermöte. Även om mötet inte förde med sig några överraskningar, var det på sätt och vis epokgörande. Höjningen av styrräntorna slutade efter att de hade höjts 10 gånger. Dessutom har inflationen i euroområdet tydligt lugnat ner sig och den ekonomiska utvecklingen är dämpad, vilket talar för att räntorna nästa gång rörs nedåt. Detta är lugnande nyheter för många med bostadslån.

Naturligtvis är ingenting hugget i sten och det är också möjligt att förväntan om fallande räntor kommer att visa sig vara fel. En stor risk är situationen i Mellanöstern. Om situationen skulle eskalera och oljepriset stiga kraftigt kan det återigen öka inflationstrycket och i värsta fall tvinga Europeiska centralbanken att fortsätta sina räntehöjningar. Som det nu ser ut är dock krisens inverkan på oljepriset ganska liten.

USA:s ekonomi klarar sig åter bättre än Europas

Historien har ofta visat att den amerikanska ekonomin överlever kriser och recessioner bättre än Europa. Detta verkar vara fallet även denna gång. Statistiken som publicerades i oktober över utvecklingen av USA:s BNP under årets andra kvartal var bättre än väntat. Landets ekonomi växte med 1,2 % från föregående kvartal. I euroområdet var motsvarande siffra något negativ och de ekonomiska utsikterna för Europa under de kommande månaderna är också mycket svaga.

Finländarnas ekonomiska nöd har ökat

Enligt Sparbarometern, som Sparbanken låter utföra årligen, har finländarnas ekonomiska nöd fortsatt att öka. Indexet för ekonomisk nöd sammanställs från frågorna i Sparbarometern, som beskriver "både euro- och penningrelaterade känslor".
Högre priser och räntor har starkt återspeglats i människornas vardag och i deras egen ekonomiska situation, så det är inte konstigt att den upplevda nöden har ökat. Nästa år torde dock situationen redan bli bättre. Nu dämpas inflationen och räntehöjningen närmar sig sitt slut. Arbetstagarna har fått större löneökningar än tidigare och även arbetspensionerna har tydligt justerats uppåt. Beskattningen av förvärvsinkomster förväntas också bli lättare. Sysselsättningsläget försämras dock något, men arbetslösheten kommer knappast att öka nämnvärt. Som helhet kommer hushållens köpkraft att förbättras nästa år.

Henna Mikkonen
Chefsekonom vid Sparbanksgruppen

Aktieindexet MSCI World, som beskriver utvecklingen på världens aktiemarknader, sjönk cirka 3 % i oktober. De rapporterade ekonomiska uppgifterna var bättre än väntat i USA. Den amerikanska industrin är i bättre skick än den europeiska. Tillväxten i USA är fortfarande på en relativt god nivå, medan utvecklingen i Europa försvagas, men inflationen kommer att minska. När det gäller penningpolitiken har centralbankernas räntehöjningar upphört, åtminstone tillsvidare. Med svag ekonomisk tillväxt och dämpad inflation höll ECB räntorna oförändrade som förväntat.

Resultatperioden för årets tredje kvartal pågår för närvarande. Resultaten har i stort sett varit som förväntade. Bland de bolag i USA som redan har publicerat sitt resultat (30.10.) rapporterar 80 % av bolagen i S&P500-indexet resultat som är bättre än förväntat. I allmänhet har bra resultat inte belönats på samma sätt som dåliga har straffats. I vissa bolag har kursreaktionerna på resultatdagen förefallit överdimensionerade. Bolagens kommentarer om utsikterna på kort sikt har varit mer försiktiga än tidigare, vilket också återspeglas i försvagad orderingång.

Höjningen av de långa räntorna upphörde, åtminstone tillsvidare. Om de långa räntorna inte skulle fortsätta att stiga skulle detta naturligtvis vara bra för aktiemarknaden. Stämningen på börserna var dämpad i oktober, och sentimentindikatorerna berättar om ett svagt sentiment. Detta har återspeglats i en bred nedgång på aktiemarknaden. Vi vill dock påpeka att det inte under en månad hinner hända så mycket inom bolagens operativa verksamhet och därmed borde det inte ske någon större förändring i bolagens grundläggande värden – nuvärdena för framtida kassaflöden. Snabba förändringar i aktiekurserna återspeglar ofta det rådande marknadssentimentet snarare än bolagens konkurrenskraft och framtida värdeskapande möjligheter på lång sikt.

Eemeli Oikarainen
aktieportföljförvaltare

I oktober sågs en vändning i räntecykeln när Europeiska centralbanken (ECB) inte höjde räntorna eller införde andra åtgärder för att strama åt penningpolitiken. Utvecklingen av ekonomiska data, och i synnerhet inflationen, tyder starkt på att nästa steg från ECB kommer att vara en sänkning av räntorna, vilket kan ske mycket tidigare än väntat. Inflationen har dämpats snabbare än väntat under de senaste månaderna, liksom också den ekonomiska tillväxten. Denna utveckling kommer sannolikt att förstärkas ytterligare av de gradvist ökade effekterna av den penningpolitiska åtstramning som redan har genomförts, en så kallad fördröjning i penningpolitiken. Den amerikanska centralbanken verkar också ha avslutat sin egen åtstramningscykel vid sitt möte i början av november, vilket ytterligare torde stärka räntevändningen nedåt, och som globalt sett är den största drivkraften för ränteutvecklingen. De långa räntorna sjönk något i oktober, och placeringarna i statsobligationer slutade tydligt i en positiv avkastning, liksom Investment Grade-företagslån. De mer riskfyllda räntorna var pressade på grund av ökningen av riskpremierna och slutade med en negativ månadsavkastning.

Mikko-Pekka Rautiainen
ränteportföljförvaltare

Fonden Sparbanken Långränta placerar i euroområdets statsobligationer. Euroländernas statsobligationer var länge en ointressant, rent av avskräckande tillgångsklass, när den penningpolitiska stimulansen var som högst under de senaste 10 åren.

I skrivande stund gav euroländerna i genomsnitt 3,25 % och bara 20 månader tillbaka var avkastningsnivån 0 %, ibland till och med negativ. Europeiska centralbanken (ECB) pressade sin styrränta till noll och sin inlåningsränta till klart negativ i ett försök att få tillbaka inflationen till en nivå nära målet på 2 % i efterdyningarna av den finansiella krisen och skuldkrisen. Dessutom köpte centralbanken enorma mängder eurostatsobligationer samt företagslån från marknaden, vilket ökade balansräkningen mångdubbelt jämfört med startnivån. Inflationen åstadkoms inte förrän effekterna av pandemin och den ryska invasionen av Ukraina störde den globala ekonomin.

ECB har höjt sina räntor med 4,25 procentenheter och Fed med ännu mer på drygt ett år. Effekten syns till exempel som en svaghet i inköpschefsindexet och den sista delen av åtstramningen håller först nu på att slå igenom i den reala ekonomin. Den penningpolitiska åtstramningstakten har varit historisk, liksom även utgångspunkten och minst en generation unga vuxna hade tid att vänja sig vid låga eller inga räntor. Med allt detta i åtanke är det mycket möjligt att ekonomin inte kommer att klara av den observerade ränteökningen och att centralbankerna kommer att behöva ändra riktningen för sin politik mycket snabbt. Inflationen inom euroområdet är redan på väg mot målet, och om man tittar på inflationen inom euroområdet under hela dess historia har inflationen inte stigit någonstans nära nivån på 2 % i genomsnitt – omkring 1,7 % från 1997 fram till slutet av 2020. Om den högre inflationstakten de senaste åren inkluderas i granskningen kommer vi att nå knappt 2 %. Resultatet blir ännu mer dramatiskt om man tittar på den så kallade underliggande inflationen, från vilken instabila förändringar i energi- och livsmedelspriserna har tagits bort. Det vill säga före pandemin uppnåddes inte inflationsmålet och inflationstoppen de senaste åren orsakades av exceptionella omständigheter, på vilket reaktionerna var historiskt strikta. En överdriven åtstramning är därför till och med sannolik och en vändning kan komma oväntat. Centralbankscheferna talar om effekterna av löneökningar, men vilken effekt har till exempel 10-procentiga ökningar på konsumtionen och därmed på inflationen, om räntekostnaderna för bostadslån har mångdubblats och energiräkningarna har stigit dramatiskt?

Räntorna ligger nu på en annan nivå än de föregående tio åren och statsobligationerna i euroländerna kan åtnjuta en attraktiv löpande avkastning. Dessutom är en ännu viktigare faktor i denna tillgångsklass den balanserande effekten på spararens/placerarens portfölj. Statsobligationer sänker portföljens totala risk och fungerar som en portföljförsäkring när marknaden av en eller annan anledning är turbulent.

Mikko-Pekka Rautiainen
ränteportföljförvaltare