Centralbankerna har höjt sina räntor i över ett år och i rask takt. I Europa har till exempel styrräntan stigit från -0,5 % till 3,75 %. Anledningen till räntehöjningen har varit den snabbt accelererande inflationen. Nu dämpas inflationen och räntehöjningen närmar sig sitt slut.

I september kommer räntemötena mellan centralbankerna att följas med stor spänning. För Europeiska centralbanken är förväntningarna för närvarande delade; vissa analytiker och ekonomer förväntar sig ännu en räntehöjning, medan andra tror att inga ytterligare höjningar kommer att göras i denna cykel. Förväntningarna på framtida ränterörelser verkar dock ändras från dag till dag när nya ekonomiska data erhålls. I vilket fall som helst är den stora bilden att räntehöjningscykeln närmar sig sitt slut och det kan få betydande effekter på både placeringsmarknaden och över tid på den reala ekonomin.

Recessionen undveks i början av året, tillväxten avtar i slutet av året

Under augusti erhölls mer detaljerade uppgifter om utvecklingen av BNP i olika länder och regioner under årets andra kvartal. De bekräftar bilden av att både USA och euroområdet hittills har klarat sig ganska bra trots det tryck på ekonomin som orsakas av räntehöjningarna. Den länge fruktade lågkonjunkturen låter ännu vänta på sig. I Kina har däremot de ekonomiska uppgifterna varit svaga och det finns många osäkerhetsfaktorer relaterade till fastighetssektorn och skuldsättningen i landet. Kina har nyligen tillkännagett många olika ekonomiska stimulansåtgärder.

Utsikterna är dock klart svagare framöver. Mycket statistik som förutspår ekonomins framtida inriktning, såsom inköpschefsindex och konsumenternas förtroende, ligger på en låg nivå. I allmänhet går det fortfarande relativt bra för servicesektorn, men utsikterna för industrin är svaga. USA verkar klara sig bättre än Europa den här gången också, och där har rädslan för lågkonjunktur tydligt minskat den senaste tiden. I Europa står särskilt den tyska ekonomin inför stora utmaningar och man har återigen – efter en paus på ett par decennier – börjat tala om Europas sjuka man.

Finlands ekonomiska utsikter har dämpats

Även Finlands ekonomi undvek en lågkonjunktur i början av året, även om många förväntade sig en sådan. Under årets andra kvartal växte ekonomin med upp till 0,6 % från föregående kvartal, vilket är en ganska bra siffra. En mer detaljerad analys av statistiken visar dock att tillväxten främst baserades på en ökad offentlig konsumtion och en minskad import. Den privata konsumtionen ökade fortfarande något, men exporten och investeringarna minskade.

Även i framtiden är tillväxtutsikterna för Finlands ekonomi ganska svaga. Byggandet påverkas särskilt mycket av stigande räntor och antalet bygglov har kollapsat till låga nivåer. Utsikterna för industrin har försvagats i takt med att den globala konjunkturcykeln har avtagit. Konsumenterna ser redan ljuset i slutet av tunneln, eftersom minskningen av köpkraften närmar sig sitt slut och köpkraften enligt vår uppskattning redan börjar öka.

Henna Mikkonen
Chefsekonom vid Sparbanksgruppen

Aktiemarknaden sjönk något under månaden (MSCI Världen -2 %).

Efter flera månaders svag utveckling utvecklades Finland bäst av de viktigaste marknaderna. Enligt vår placeringssyn höjer vi Finland till måttlig övervikt. Historiskt sett är marknadsprissättningen attraktiv. Priserna har många negativa förväntningar.

Tillväxtmarknaderna var under press på grund av den försämrade ekonomiska situationen i Kina. Marknaden förväntar sig återhämtningsprogram från staten, men hittills har åtgärderna varit mycket måttliga. Kinas svaghet kommer sannolikt att återspeglas i nedgången i de globala tillväxtprognoserna under andra halvåret.

De viktigaste resultaten från den avslutade resultatperioden är ett minskat antal beställningar, fortsatt lagernerkörning och en betydande avmattning i prishöjningarna. De rapporterade resultaten var allmänt bättre än väntat, till stor del i form av kraftigt sjunkande energi- och fraktkostnader. Vi uppskattar att det mot slutet av året, på grund av avmattningen i den slutliga efterfrågan, en måttligare minskning av produktionskostnaderna och prishöjningarnas minskade effekter, fortfarande kommer att finnas ett nedåtgående tryck på resultatprognoserna för innevarande år.

Verksamhetsmiljön avmattas, men samtidigt är placerarnas positionering relativt försiktig. Därför håller vi aktierisken neutral tills vidare.

Johan Hamström
aktieportföljförvaltare

De långa räntorna sjönk något i augusti inom euroområdet, delvis på grund av händelserna den sista dagen i månaden. I USA steg däremot de långa räntorna och där sågs den högsta nivån på 10-årsräntan sedan finanskrisen. I USA berodde räntehöjningen på bättre ekonomiska data än väntat, riklig emission av statsobligationer och sämre kreditvärdering. Även inom euroområdet var de långa räntorna under månaden på sin högsta nivå sedan i mars, men en avtagande inflation och ECB:s måttliga kommentarer om räntecykelns tillstånd i slutet av månaden vände trenden. Dessutom var ekonomiska data från euroområdet dystra. Vi tror att räntecykelns toppnotering nu är nära förestående och att de långa räntornas riktning håller på att vända. ECB har höjt sina räntor med 4,25 procentenheter och Fed med ännu mer på drygt ett år. Effekten syns till exempel som en svaghet i inköpschefsindexet och den sista delen av åtstramningen håller först nu på att slå igenom i den reala ekonomin.

Risktilläggen på företagslån ökade något i euroområdet, men den realiserade avkastningen på både Investment Grade- och High Yield-företagslånen var positiv på grund av hög löpande avkastning.

Mikko-Pekka Rautiainen
ränteportföljförvaltare

Fonden Sparbanken Långränta placerar i euroområdets statsobligationer. Euroländernas statsobligationer var länge en ointressant, rent av avskräckande tillgångsklass, när den penningpolitiska stimulansen var som högst under de senaste 10 åren.

I skrivande stund gav euroländerna i genomsnitt 3,25 % och bara 20 månader tillbaka var avkastningsnivån 0 %, ibland till och med negativ. Europeiska centralbanken (ECB) pressade sin styrränta till noll och sin inlåningsränta till klart negativ i ett försök att få tillbaka inflationen till en nivå nära målet på 2 % i efterdyningarna av den finansiella krisen och skuldkrisen. Dessutom köpte cenralbanken enorma mängder eurostatsobligationer samt företagslån från marknaden, vilket ökade balansräkningen mångdubbelt jämfört med startnivån. Inflationen åstadkoms inte förrän effekterna av pandemin och den ryska invasionen av Ukraina störde den globala ekonomin.

ECB har höjt sina räntor med 4,25 procentenheter och Fed med ännu mer på drygt ett år. Effekten syns till exempel som en svaghet i inköpschefsindexet och den sista delen av åtstramningen håller först nu på att slå igenom i den reala ekonomin. Den penningpolitiska åtstramningstakten har varit historisk, liksom även utgångspunkten och minst en generation unga vuxna hade tid att vänja sig vid låga eller inga räntor. Med allt detta i åtanke är det mycket möjligt att ekonomin inte kommer att klara av den observerade ränteökningen och att centralbankerna kommer att behöva ändra riktningen för sin politik mycket snabbt. Inflationen inom euroområdet är redan på väg mot målet, och om man tittar på inflationen inom euroområdet under hela dess historia har inflationen inte stigit någonstans nära nivån på 2 % i genomsnitt – omkring 1,7 % från 1997 fram till slutet av 2020. Om den högre inflationstakten de senaste åren inkluderas i granskningen kommer vi att nå knappt 2 %. Resultatet blir ännu mer dramatiskt om man tittar på den så kallade underliggande inflationen, från vilken instabila förändringar i energi- och livsmedelspriserna har tagits bort. Det vill säga före pandemin uppnåddes inte inflationsmålet och inflationstoppen de senaste åren orsakades av exceptionella omständigheter, på vilket reaktionerna var historiskt strikta. En överdriven åtstramning är därför till och med sannolik och en vändning kan komma oväntat. Centralbankscheferna talar om effekterna av löneökningar, men vilken effekt har till exempel 10-procentiga ökningar på konsumtionen och därmed på inflationen, om räntekostnaderna för bostadslån har mångdubblats och energiräkningarna har stigit dramatiskt?

Räntorna ligger nu på en annan nivå än de föregående tio åren och statsobligationerna i euroländerna kan åtnjuta en attraktiv löpande avkastning. Dessutom är en ännu viktigare faktor i denna tillgångsklass den balanserande effekten på spararens/placerarens portfölj. Statsobligationer sänker portföljens totala risk och fungerar som en portföljförsäkring när marknaden av en eller annan anledning är turbulent.

Mikko-Pekka Rautiainen
ränteportföljförvaltare