Sommaren och solen kom, men mörka moln skymmer fortfarande utsikterna för den globala ekonomin. Den globala ekonomiska tillväxten avtar, men ingen stor lågkonjuktur syns i horisonten. Till exempel förväntar sig Internationella valutafonden (IMF) att tillväxten inom världsekonomin saktar ner från 3,4 procent i fjol till 2,8 procent i år. Särskilt i västerländerna väntas tillväxten avta markant.

Centralbankernas räntehöjningar börjar sakta bita på realekonomin och aktiviteten avtar. Bankernas kreditgivning har också minskat. Stigande räntor och åtstramad kreditgivning har drabbat de mest räntekänsliga sektorerna, såsom bostadsmarknaden och byggbranschen. Inom tjänstesektorn är utsikterna fortfarande rimligt goda, medan utsikterna inom industrin tydligt försämrats.

Den amerikanska ekonomin har klarat sig bra, men tillväxten kommer sannolikt att avta i framtiden. Många förutspår också en lågkonjunktur, eftersom i synnerhet den privata konsumtionen förväntas drabbas av stigande priser och slutet på stödpaket.

Euroområdets ekonomi gick in i en mild teknisk recession i början av året, då BNP minskade under första kvartalet för andra kvartalet i rad. Under de kommande kvartalen förväntas tillväxten förbli positiv, men tillväxtutsikterna är ganska dämpade. Särskilt den tyska industrin står inför utmaningar. Sydeuropeiska länder kommer å andra sidan att dra nytta av en återupplivning av turismen under sommaren.

I Kina har tillväxten varit snabb i början av året efter att coronarestriktionerna hävdes. Men även där avtar tillväxten, så till den grad att den centrala ledningen ansåg det nödvändigt att stödja ekonomin med en räntesänkning i juni. Tillväxten förväntas bli runt 5–6 procent för hela året, vilket naturligtvis också är en hög nivå i västvärldens ögon.

Bevisen för att inflationen dämpas har ökat. I både USA och euroområdet fortsatte inflationen att dämpas i maj. Inflationen är fortfarande hög, men riktningen är rätt. Inflationsdämpning gör det möjligt för centralbankerna att upphöra med räntehöjningar. Vi är inte riktigt där än, men vi är på sluttampen.

USA:s centralbank Fed lämnade på sammanträdet i juni sin styrränta oförändrad. Detta förväntas dock bli en kort paus, vilket kan ha berott på debatten om skuldtaket i USA i början av juni, vilket också hade ökat osäkerheten på de finansiella marknaderna. Som väntat nåddes en överenskommelse av skuldtaksfarsen till slut. Fed förväntas höja räntorna ännu en gång.

Europeiska centralbanken fortsatte å sin sida att höja räntorna i juni och räntorna väntas höjas åtminstone några gånger till. Centralbankernas kommentarer har varit hökaktiga, men det är en del av centralbankens retorik då syftet är att övertyga allmänheten om behovet av att undertrycka inflationen.

Finlands ekonomi gick in i en recession redan under andra halvåret förra året. I början av 2023 började den ekonomiska tillväxten åter peka uppåt medan BNP ökade under första kvartalet med 0,4 procent jämfört med föregående kvartal. Räntehöjningen har drabbat bostadsmarknaden och byggbranschen i synnerhet. Industrins orderingång minskade och därmed kommer utsikterna att vara mer dämpade framöver. Inom servicesektorn går det däremot ganska bra. En ljuspunkt i ekonomin är den goda sysselsättningssituationen, då Finlands sysselsättningsgrad har fortsatt att stiga.

I år förväntar vi oss att Finlands ekonomi krymper en aning. Konsumenternas minskade köpkraft dämpar den privata konsumtionen. Mot slutet av året kommer dock konsumenternas svåra situation gradvis att lindras i takt med att inflationen lugnar ner sig och löneökningarna ökar hushållens inkomster.

Henna Mikkonen
Chefsekonom vid Sparbanksgruppen

Avkastningen på aktiemarknaden under första halvåret har varit god, särskilt i USA och Japan, men i konjunkturkänsliga länder som Finland och Storbritannien har avkastningen varit måttlig, vilket återspeglar de svaga ekonomiska indikatorerna. En stor del av aktiemarknadens avkastning kommer från ökningen av värderingskoefficienter, vilket delvis beror på placerarnas tro på den måttliga försvagningen av den amerikanska ekonomiska tillväxten (en så kallad mjuklandning) och ökningen av försäljningen i teknikföretag på grund av boomen i artificiell intelligens. Vinsttillväxten för andra kvartalet antas vara svag i USA, men enligt teorin om mjuklandning förväntas resultattillväxten bli positiv under andra halvåret.

I juni fortsatte marknaden att utvecklas gynnsamt i USA, och en del av förklaringen till detta var skuldtaket som undertecknades i början av månaden, vilket eliminerade en betydande riskfaktor från marknaden. Under den sista veckan i juni passerade stora banker FED:s årliga stresstester, vilket gav stöd till banksektorns aktier. Riskkänslan har också fått stöd av den amerikanska ekonomins förvånansvärt starka motståndskraft. Stark ekonomisk utveckling och en positiv riskkänsla har höjt aktierna på en bredare front, medan de tidigare hade fokuserade på några stora teknikaktier.

Under det senaste året har prisökningar varit viktiga drivkrafter för nettoomsättning och resultattillväxt, men vi ser att deras påverkan kommer att minska tillfälligt medan volymutvecklingen igen får en större betydelse för nettoomsättningen och vinstutvecklingen. I USA utfärdade till exempel livsmedelsjätten General Mills en varning i slutet av månaden om att prisökningarna inte skulle kompensera för den krympande försäljningsvolymen. Om mer än ett företag utfärdar liknande varningar under en framtida resultatperiod kan det sätta press på aktiekurserna eftersom det signalerar en nedgång i konsumenternas efterfrågan.

Vi kommer att fortsätta att hålla aktierisken neutral. I fonderna kommer vi att fortsätta att betona aktieval som är något mer defensiva än normalt.

Anders Pelli
Aktieportföljförvaltare

Räntemarknaden har stigit tydligt sedan början av året, till följd av en liten nedgång i de långa räntorna och lägre riskpremier på företagslån. Nedgången i de långa räntorna har till och med varit något överraskande, eftersom penningpolitiken har fortsatt att strama åt i rekordfart och om man ska tro centralbankernas tal finns det inget slut i sikte. I euroområdet har penningpolitiken stramats åt under de senaste 11 månaderna genom att räntan på inlåningsräntan i skrivande stund höjts med 4 procentenheter från -0,5 procent till 3,5 procent. Samtidigt har centralbankens balansräkning börjat krympa då den amorterar app-köpprogram och banksektorns långa och målinriktade finansieringsverksamhet.

De långa räntorna tycks inte köpa ECB:s budskap om ytterligare åtstramning och räntekurvorna har i stort sett vänt upp och ner i både euroområdet och USA. Den så kallade ”inverteringen" av räntekurvan är ett av de mest kända tecknen på en lågkonjunktur, och marknaden väntar på en lågkonjunktur i den meningen att de långa räntorna inte har stigit högre trots allt som har gjorts. Frenetiken över den rekordhöga penningpolitiska åtstramningstakten förefaller överdriven mot bakgrund av ECB:s ansträngningar att driva upp inflationen på alla tänkbara sätt under de senaste tio åren. Dessutom verkar alla källor till den senaste tidens höga inflation ha avtonat när den monetära tillväxttakten har kollapsat, råvarumarknaden är klart nere från för ett år sedan och flaskhalsarna i pandemin är historia. Dessutom tycks den ekonomiska tillväxten avta i takt med att inköpschefsindex kollapsade, särskilt i euroområdet i juni. Inköpschefsindex har hittills fått stöd av tjänstesektorn, som verkar tappa mark snabbt. Euroområdets ekonomiska data har förvånat med sin svaghet mest sedan finanskrisen, om pandemins första månader utesluts.

Vi tror att toppen av de långa räntorna är nära eller att de redan passerats, så vi har gått över till övervikt både gällande ränterisken och i statsobligationerna. Långfristiga räntor ger den högsta nuvarande avkastningen på flera år, och det skydd som ränterisken ger i händelse av marknadsturbulens fungerar som utmärkt portföljförsäkring.

Mikko Rautiainen
Ränteportföljförvaltare

Den europeiska ekonomin och aktiemarknaden har inte varit i fokus för investerare i mannaminne. Den politiska verksamhetsmiljön är utmanande, befolkningen åldras, tillväxten är anemisk och vi håller på att bli nertrampade av stormakter på många fronter. Men å andra sidan skapar pessimism och skepticism också goda förutsättningar för en framgångsrik jakt på övergivna pärlor.

Genom att investera i en aktie köps en del av företaget, inte en kontinent eller stater. Att ett företag råkar vara noterat på börsen i ett europeiskt land betyder inte att dess öde är knutet till utvecklingen av landet eller kontinenten.

Företag som är noterade i Europa är multinationella operatörer. Omsättningen för de bolag som ägs av fonden fördelas exempelvis på följande sätt: Europa 40 procent, tillväxtmarknader 35 procent och Nordamerika 25 procent. Framgångsrika företag har ständigt som syfte att anpassa sin verksamhet när verksamhetsmiljön förändras och investera där lönsamma möjligheter finns tillgängliga. I detta avseende skiljer sig ett europeiskt företag avsevärt från en europeisk stat.

Den europeiska marknaden har noterat många av de mest framträdande stjärnorna inom sitt område (LVMH, ASML, Nestlé, L’Oreal, Atlas Copco), men också ett antal ringvrak. Därför betonas aktieurvalet.

Hur investerar vi då i europeiska aktier?

Vi är uteslutande intresserade av företag som vi bedömer kommer att kunna öka värdet per aktie över tid.

Sådana företag verkar ofta på marknader med medvind. De drivs av skickliga och motiverade människor som har rätt verktyg för att extrahera värde från dessa marknader.

De företag vi föredrar genererar ett betydande kassaflöde som de kan återinvestera i sin verksamhet med attraktiv avkastning, vilket genererar tillväxt och ökar kassaflödet. Med tiden ökar denna ekvation företagets värde.

Det uppstår ingen avkastning om vi betalar för mycket, och därför är vi enbart intresserade av att investera när vi uppskattar att ovannämnda värdeskapande potential ännu inte återspeglas i de rådande priserna.

Med andra ord investerar vi i företag som tillför värde per aktie till ett rimligt pris och har som mål att skapa en så slagtålig portfölj som möjligt.

Jag har förvaltat fonden med samma tillvägagångssätt sedan början av 2011. Det har hänt mycket under resan, vi har haft bra och dåliga år under, oväntade händelser och vändningar. Trots detta har portföljen genererat +7,6 procent p.a. under denna period, vilket överstiger marknadsavkastningen med +0,6 procent efter p.a.-kostnaderna.

Sensmoralen är att långsiktigt aktiesparande, utan att man har för bråttom, är lönsamt och att det är värt att välja sin investeringsstrategi med omsorg.