Världsekonomins tillväxt avtar. Till exempel förväntar sig Internationella valutafonden (IMF) att tillväxten inom världsekonomin saktar ner från 3,4 procent i fjol till 2,8 procent i år. Det finns utsikter för trög tillväxt, men ingen större kollaps. Särskilt i västerländerna väntas tillväxten mattas av. Centralbankernas räntehöjningar börjar sakta bita på realekonomin och aktiviteten avtar. Bankernas långivning har också minskat.

Stigande räntor och åtstramad långivning har drabbat de mest räntekänsliga sektorerna, såsom bostadsmarknaden och byggbranschen. Inom tjänstesektorn är utsikterna fortfarande rimligt goda, medan utsikterna inom industrin har försämrats tydligt.

Inflationen har varit ett stort bekymmer för ekonomin i några år nu. Inflationen har dämpats i USA redan från förra sommaren och i euroområdet från i höstas. Under de senaste veckorna har ”bevismaterialet” för en avtagande inflation ökat. Företagens produktionsflaskhalsar och leveranssvårigheter börjar höra till historien och råvarupriserna har tydligt börja gå ned. De senaste statistikpubliceringarna om Europa visar att både den totala inflationen och den underliggande inflationen har lugnat ner sig i euroområdet i maj. Inflationen är fortfarande hög, men det går åt rätt håll.

Den måttligare inflationen kommer dock att göra det möjligt för centralbanken att upphöra med räntehöjningar. I USA förväntas ytterligare en höjning och i Europa två. Räntorna kan fortsätta att stiga ett tag, men toppen av denna cykel finns redan i sikte. Nästa år väntas räntorna sjunka.

Finlands ekonomi hamnade i slutet av förra året i en recession, då BNP minskade under det tredje och fjärde kvartalet. Under årets första kvartal vände lågkonjunkturen och ekonomin återgick till en tillväxt på 0,2 procent. Tillväxtutsikterna är dock ganska svaga och risken för en ytterligare recession kan inte heller uteslutas. Enligt våra förväntningar kommer de närmaste kvartalens tillväxt att vara kring noll och Finlands ekonomi som helhet kommer att krympa med 0,5 procent i år.

Det nuvarande ekonomiska läget har slagit särskilt hårt mot konsumenterna, som har fått känna av de stigande priserna och räntorna. Konsumenternas trångmål kommer enligt våra utsikter att börja lindras i slutet av året, eftersom inflationen blir måttligare och löneökningarna och olika slags engångsposter utgör en motvikt till den minskade köpkraften.

Företagens resultat kommer däremot att försämras, men det kommer knappast att förekomma någon dramatisk nedgång. Skillnaderna mellan olika branscher är stora: utsikterna är svagast inom byggsektorn och till och med industrin avtar småningom. Däremot är utsikterna för tjänstesektorn fortfarande tämligen goda.

De kortsiktiga konjunkturutsikten är därför ganska svag. Finlands långsiktiga tillväxtpotential är också låg. Men de långsiktiga utsikterna har på senare tid förstärkts av det planeras många investeringar i Finland i den gröna omställningen. I bästa fall genererar dessa investeringar affärsverksamhet och ekonomisk tillväxt i större utsträckning. För Finland har det nu öppnats ett fönster av möjligheter som det lönar sig att använda effektivt till godo.

Henna Mikkonen
Chefsekonom vid Sparbanksgruppen

Den positiva utvecklingen på aktiemarknaden fortsatte i maj trots att ekonomiska data var svagare än väntat. Uppgången förklaras till stor del av utvecklingen av ett fåtal teknikföretag.

Resultatperioden överensstämde till stor del med förväntningarna. Efterfrågan är fortfarande på en måttligt god nivå, men en avmattning kan iakttas.

Leveranskedjorna har i stor utsträckning normaliserats, så behovet av säkerhetsbuffertar har minskat och som ett resultat håller beställningsbeteendet på att normaliseras. Minskningen av lagren kommer dock sannolikt att fortsätta.

När råvarupriserna sjunker och tillgången på varor förbättras är möjligheten att höja priserna begränsad. Prisökningar har varit en viktig drivkraft för omsättning och resultattillväxt under föregående år. Effekten av dessa kommer att minska och volymutvecklingen kommer att spela en större roll i resultatutvecklingen.

Indikatorerna som förutspår den ekonomiska utvecklingen signalerar en avmattning i verksamhetsmiljön, vilket återspeglas i den slutliga efterfrågan under de kommande sex månaderna. Vi kan se att det fortfarande råder ett sänkningstryck på prognoserna.

Marknadsstämningen är ytligt sett god. Det råder dock osäkerhet under ytan och utvecklingen av konjunkturkänsliga och illikvida (småföretag) aktier har varit svag.

Vi kommer att fortsätta att hålla aktierisken neutral. I fonderna har vi positionerat oss något mer defensivt än vanligt.

Johan Hamström
Aktieportförjförvaltare

Räntemarknaderna utvecklades ojämnt i maj. I euroområdet steg statsobligationer och företagsobligationer över hela linjen, medan trenden i USA var nedåtgående. Räntorna fluktuerade kraftigt under maj, men hamnade nära nivåerna i början av månaden. Trots fluktuationerna var euroområdet inte i närheten av toppnivåerna i början av mars.

Inflationstrycket börjar lätta, så toppen i de långa räntorna kan mycket väl ligga bakom oss.

I denna cykel kommer Fed att höja sin styrränta högst en gång och Europeiska centralbanken (ECB) högst två gånger, vilket mycket väl kan vara ett politiskt misstag.

Mot denna bakgrund är den enda faktorn som kan driva de långa räntorna längre över de tidigare topparna är ECB:s så kallade ”QT”, med vilken den låter sina innehav av statsobligationer etc. förfalla med en nuvarande takt på 15 miljarder per månad och med början nästa månad cirka 25–30 miljarder per månad. Euroländerna kommer därför att behöva hitta nya investerare varje månad för dessa belopp, vilket kan höja räntorna.

Mikko Rautiainen
Ränteportföljförvaltare

Den europeiska ekonomin och aktiemarknaden har inte varit i fokus för investerare i mannaminne. Den politiska verksamhetsmiljön är utmanande, befolkningen åldras, tillväxten är anemisk och vi håller på att bli nertrampade av stormakter på många fronter. Men å andra sidan skapar pessimism och skepticism också goda förutsättningar för en framgångsrik jakt på övergivna pärlor.

Genom att investera i en aktie köps en del av företaget, inte en kontinent eller stater. Att ett företag råkar vara noterat på börsen i ett europeiskt land betyder inte att dess öde är knutet till utvecklingen av landet eller kontinenten.

Företag som är noterade i Europa är multinationella operatörer. Omsättningen för de bolag som ägs av fonden fördelas exempelvis på följande sätt: Europa 40 procent, tillväxtmarknader 35 procent och Nordamerika 25 procent. Framgångsrika företag har ständigt som syfte att anpassa sin verksamhet när verksamhetsmiljön förändras och investera där lönsamma möjligheter finns tillgängliga. I detta avseende skiljer sig ett europeiskt företag avsevärt från en europeisk stat.

Den europeiska marknaden har noterat många av de mest framträdande stjärnorna inom sitt område (LVMH, ASML, Nestlé, L’Oreal, Atlas Copco), men också ett antal ringvrak. Därför betonas aktieurvalet.

Hur investerar vi då i europeiska aktier?

Vi är uteslutande intresserade av företag som vi bedömer kommer att kunna öka värdet per aktie över tid.
Sådana företag verkar ofta på marknader med medvind. De drivs av skickliga och motiverade människor som har rätt verktyg för att extrahera värde från dessa marknader.

De företag vi föredrar genererar ett betydande kassaflöde som de kan återinvestera i sin verksamhet med attraktiv avkastning, vilket genererar tillväxt och ökar kassaflödet. Med tiden ökar denna ekvation företagets värde.

Det uppstår ingen avkastning om vi betalar för mycket, och därför är vi enbart intresserade av att investera när vi uppskattar att ovannämnda värdeskapande potential ännu inte återspeglas i de rådande priserna.

Med andra ord investerar vi i företag som tillför värde per aktie till ett rimligt pris och har som mål att skapa en så slagtålig portfölj som möjligt.
Jag har förvaltat fonden med samma tillvägagångssätt sedan början av 2011. Det har hänt mycket under resan, vi har haft bra och dåliga år under, oväntade händelser och vändningar. Trots detta har portföljen genererat +7,6 procent p.a. under denna period, vilket överstiger marknadsavkastningen med +0,6 procent efter p.a.-kostnaderna.

Sensmoralen är att långsiktigt aktiesparande, utan att man har för bråttom, är lönsamt och att det är värt att välja sin investeringsstrategi med omsorg.