Den globala ekonomiska tillväxten håller på att avmattas från ifjol. I mitten av mars släppte OECD sina senaste prognoser för världsekonomin. Enligt deras uppfattning kommer den globala ekonomin att växa med 2,6 procent i år, vilket innebär långsammare tillväxt än förra året. Jämfört med sin tidigare prognos höjde dock OECD prognosen uppåt, eftersom de värsta farhågorna i slutet av året inte har besannats. Nästa år räknar OECD med att den ekonomiska tillväxten kommer att öka till 2,9 %. OECD lyfte också fram ett antal risker som gör tillväxtutsikterna bräckliga. ”Slightly more optimistic, but fragile” var titeln på OECD-prognosen.

Det positiva med de ekonomiska utsikterna är att den fruktade energikrisen inte förverkligades i vinter. Dessutom har öppnandet av den kinesiska ekonomin stimulerat utsikterna för tillväxt i den globala ekonomin. Konsumenternas lidande kommer också gradvis att lindras i takt med att prisökningarna avmattas och löneökningarna blir högre än vanligt i många länder. Arbetsmarknadsläget är bra. Konsumenternas förtroende ökar redan från sina lägsta nivåer. Företagens situation kommer å andra sidan att underlättas genom en jämnare prisökning på insatsvaror och undanröjande av svårigheter i leveranskedjan. Många företag har också lyckats överföra pristrycket till slutpriserna, så i genomsnitt har företagens lönsamhet förblivit god.

Den snabbt stigande räntan medför dock många typer av tryck på ekonomin, och med tiden börjar svaga länkar att avslöjas. Detta har redan setts till exempel på den amerikanska bostadsmarknaden, där handelsvolymer och priser har minskat betydligt. Det senaste fenomenet var den oro inom banksektorn som bröt ut i mars. Några bankers kollaps, inklusive Credit Suisse, en stor europeisk bank, ledde till rädsla för en kris i banksystemet som helhet. I skrivande stund har situationen lugnat ner sig. Myndigheterna har lyckats förhindra att förtroendekrisen utvidgas, och i synnerhet det europeiska banksystemet är nu i mycket bättre form än före finanskrisen.

Även om en stor bankkris undviks skärps finansieringsförhållandena och detta sätter press på tillväxtutsikterna. Å andra sidan kommer detta också att bidra till att dämpa inflationsutsikterna och därmed kanske centralbankerna inte behöver höja räntorna så mycket som man tidigare förväntat sig. Enskilda räntehöjningar kommer sannolikt att förekomma, men räntehöjningscykeln kommer långsamt till ett slut.

Den senaste statistiken har bekräftat att Finlands ekonomi gick in i en recession redan i slutet av förra året. Finlands BNP minskade under tredje och fjärde kvartalet i fjol. Totalt sett växte Finlands ekonomi med 2,0 procent ifjol, men denna snabb tillväxt beror på den goda utvecklingen i början av året.

Vi räknar med att ekonomin fortsätter att krympa ännu i början av 2023. Under senare hälften av året kommer tillväxten tillbaka. Lyckligtvis kommer recessionen att vara mild och kortvarig. Särskilt konsumenternas trångmål kommer att börja lindras under årets gång, eftersom inflationen blir måttligare och löneökningarna utgör en motvikt till den minskade köpkraften. Företagens resultat minskar, men det kommer knappast att förekomma någon dramatisk nedgång.

Henna Mikkonen
Chefsekonom vid Sparbanksgruppen

Årets första kvartal ligger nu bakom oss. Sedan början av året har de viktigaste aktiemarknaderna stigit med cirka +5 %, trots de senaste veckornas omvälvningar.
Mars var väldigt händelserik. En rad händelser som utlöstes av problemen i några amerikanska regionala banker orsakade rädsla och osäkerhet på finansmarknaderna. Centralbankerna lugnade situationen genom att erbjuda likviditet till banker i nöd och genom att försäkra dem om att stabiliteten i det finansiella systemet inte var i fara.

För närvarande verkar situationen ha lugnat ner sig, men samtidigt har även bankernas försiktighet när det gäller utlåning och risktagande ökat, vilket har en åtstramande effekt på finansieringsförhållandena och därmed en fördröjande effekt på den ekonomiska verksamhetsmiljön. Som motvikt måste centralbankerna allvarligt överväga aggressiviteten i sin framtida räntestig.

Under de närmaste veckorna börjar företagen redovisa sina resultat för årets första kvartal. Vi förväntar oss inga stora överraskningar, eftersom efterfrågan har hållits på en god nivå och den starka orderstocken levereras i en accelererande takt när pressen på leveranskedjan fortsätter att lätta. Det huvudsakliga intresset riktas mot företagsledningens kommentarer om utsikterna på kort sikt. Vinstprognoserna för i år har fortsatt att minska och vi förväntar oss att denna trend kommer att fortsätta.

Efter händelserna de senaste veckorna har stämningen på marknaden blivit sur, så ett bättre nyhetsflöde än fruktat kommer sannolikt att tas emot positivt av aktiemarknaden.

Johan Hamström
Aktieportföljförvaltare

Det förekom snabba rörelser på räntemarknaden i mars. Den historiskt snabba åtstramningen av penningpolitiken till följd av hög inflation har börjat ge symtom på finansmarknaderna, vilket var väntat. I USA har små och medelstora banker sett hur insättningarna har börjat strömma utåt, det extrema exemplet på detta är SVB:s mycket snabba kollaps. Osäkerheten inom banksektorn minskade till en början förväntningarna på en ytterligare åtstramning av penningpolitiken till noll, men de har återhämtat sig till viss del efter att marknaden har lugnat ner sig något. Fed ordförande Powell sade i slutet av mars att osäkerheten inom banksektorn stramar åt de finansiella förhållandena, vilket sköter om behovet av penningpolitisk åtstramning utan att Fed behöver göra något. Europeiska centralbanken (ECB) har däremot envist upprepat sitt budskap om en alltför hög inflation och styrkan inom banksektorn i euroområdet, vilket kräver ytterligare penningpolitiska åtstramningar. Vi tror också på skärpta finansiella förhållanden i euroområdet, vilket innebär att ytterligare räntehöjningar från ECB:s sida kommer att begränsas. Således kan toppen av räntecykeln redan ha setts eller infaller nu på våren.

Osäkerheten inom den amerikanska banksektorn och kollapsen av banken Credit Suisse i Europa ledde till en tydlig ökning av riskpremierna för företagslån och stängde åtminstone tillfälligt marknaden för nyemissioner.

Mikko Rautiainen
Ränteportföljförvaltare

Euroländernas masskuldebrevslån har igen blivit intressanta placeringsobjekt efter en lång slumrande tillvaro. Dessa masskuldebrevslån, som också kallas bonder, är placeringar med lång ränta vars värde förändras omvänt i enlighet med marknadsräntorna, så att de befintliga placeringarnas värde sjunker när räntorna stiger. Vi såg ett förskräckligt exempel på detta fenomen förra året när de långa räntorna stigit från en negativ nivå till över tre procent, när man såg på den genomsnittliga räntan i euroländerna.

Euroländernas bonder var länge ett tråkigt eller till och med motbjudande objekt för placering av tillgångar, då Europeiska centralbanken (ECB) idkade en ovanligt lätt penningpolitik genom att pressa ner de långa räntorna med sina massiva köpprogram. Det lyckades genom att sänka dem så mycket att man tidvis arbetade med negativa räntor under långa perioder. Bland annat Tysklands räntor var nästan alltid negativa mellan våren 2019 och januari 2022, med undantag för de allra längsta räntorna, såsom 30-årsräntan.

De ovan nämnda placeringarna med låg lång ränta saknade två viktiga faktorer som skulle göra dem till lockande placeringsobjekt. Den första är förstås den saknade löpande räntan, som i praktiken inte fanns. En annan faktor är de nästan obefintliga möjligheterna att justera räntorna nedåt. När räntorna sjunker stiger värdet på de befintliga ränteplaceringarna, och detta sker i allmänhet när det av någon orsak blir panik på marknaden. När egendomsklasser med högre risk sjunker har placeringar med lång ränta brukat stiga i takt med att räntorna sjunkit. De balanserar då placerarens portfölj och fungerar som en sorts portföljförsäkring genom att minska portföljens totala risk.

Nu är den genomsnittliga räntan för bonder i euroländerna ca 3 procent, och om en konjunkturnedgång slår till finns utrymme för att sänka dem, så båda villkoren för egendomsklassens ”placeringsduglighet” uppfylls.

Mikko Rautiainen
Ränteportföljförvaltare