Den globala ekonomiska tillväxten håller på att avmattas. Enligt IMF:s prognos från januari växer världsekonomin med 2,9 procent under innevarande år. Det innebär en tillväxt under genomsnittet. Detta kan dock betraktas som goda nyheter i den rådande situationen. Mot slutet av förra året fanns det fortfarande en stark uppfattning om att världsekonomin var på väg mot en recession. Början av året har dock stärkt uppfattningen om att de värsta farhågorna inte går i uppfyllelse och att recessionen kan undvikas i många länder.

Vintern har varit mild och vi har inte sett den fruktade elbristen. Energipriserna har också sjunkit. Detta har framför allt förbättrat utsikterna för den europeiska ekonomin. Detta betonades också av Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde under hennes besök i Finland i slutet av februari. Även om euroområdet kan undvika en recession kan den ekonomiska utvecklingen inte beskrivas som rosig. I år kommer BNP-tillväxten i bästa fall att vara trög.

Ekonomiska data som släpptes i USA i februari var bättre än väntat. Den privata konsumtionen har legat kvar på en hög nivå, men i fortsättningen förväntas de högre räntorna påverka också konsumenternas köpintresse. Sysselsättningssituation är fortfarande god. Däremot har utvecklingen på bostadsmarknaden varit mycket svag och räntekurvan förutspår en recession. Uppgifterna ger alltså en motstridig bild av tillståndet i den amerikanska ekonomin. I vilket fall som helst minskar tillväxten på helårsnivå tydligt från 2,1 procent förra året till nära noll.

Kinas ekonomi har å sin sida återhämtat sig snabbt efter att coronanedstängningarna hävdes. Prognoserna för tillväxt inom den kinesiska ekonomin har genomgående reviderats uppåt. Förra året växte Kinas ekonomi med 3 procent och i år förväntas tillväxten överstiga 5 procent. Kina är faktiskt ett av de få länder där tillväxten förväntas öka i år.

Som ekonom är det lätt att glädja sig över ekonomiska data som överstiger förväntningarna, men det är ett tveeggat svärd. Det relativt positiva ekonomiska läget innebär samtidigt att inflationen kanske inte sjunker så snabbt som tidigare förväntat. Detta leder i sin tur till att centralbankerna måste skärpa sin penningpolitik mer än vad man tidigare trott. De senaste veckorna har också förväntningarna på räntehöjningar ökat.

Men den stora bilden kvarstår att den största räntehöjningen sannolikt redan ligger bakom oss, även om räntehöjningar fortfarande kommer att ses under de kommande månaderna. Inflationen väntas också dämpas under året, även om det inte sker linjärt månad för månad och takten sannolikt är långsammare än centralbankerna önskar.

Även om euroområdets ekonomi hittills har undvikit en recession är detta inte fallet för Finland. Finlands ekonomi är redan inne i en recession, eftersom BNP minskade under tredje och fjärde kvartalet i fjol. Totalt sett växte Finlands ekonomi med 2,0 procent ifjol, men denna snabb tillväxt beror på den goda utvecklingen i början av året. Redan i slutet av året hade ekonomin krympt.Vi räknar med att ekonomin fortsätter att krympa ännu i början av 2023. Under senare hälften av året kommer tillväxten tillbaka. Lyckligtvis kommer recessionen att vara mild och kortvarig. Särskilt konsumenternas trångmål kommer att börja lindras under årets gång, eftersom inflationen blir måttligare och löneökningarna utgör en motvikt till den minskade köpkraften. Företagens resultat minskar, men det kommer knappast att förekomma någon dramatisk nedgång. Överlag förväntar vi oss dock att den ekonomiska tillväxten kommer att minska med 0,7 procent 2023.

Henna Mikkonen
Chefsekonom vid Sparbanksgruppen

Avkastningen på MSCI World Index stagnerade i februari och den starkaste marknaden var Europa, som steg med 1,8 procent under månaden.

Den starka utvecklingen i januari fortsatte inte eftersom inflationen enligt datapunkterna i februari verkar ha slagit rot mer permanent än förväntat. Den ekonomiska statistik som publicerades under februari var ganska stark, vilket också underblåste idén om att inflationstrycket skulle ligga kvar ett tag. De kort- och långfristiga räntorna steg och satte press på aktiekurserna, särskilt i USA. IMF höjde världens BNP-tillväxtprognos delvis efter att Kina övergett sina coronarestriktioner. De inköpschefsindex som Kina nyligen publicerat visade att den ekonomiska aktiviteten snabbt har kommit igång. Marknaderna väger nu in på en liten förbättring av tillväxtutsikterna och eventuellt penningpolitiken, som kommer att vara stramare under en längre tid.

Resultatperioden har inte medfört några större överraskningar. Efterfrågan avtar, men företagsledningens kommentarer förblir försiktigt optimistiska. Leveranskedjorna normaliseras i god takt och pristrycket från förnödenheter minskar. Ökningen av arbetskraftskostnaderna har ännu inte skett. Sedan början av året har arbetstillfällena i den globala tekniksektorn minskat med mer än hundratiotusen. Arbetsmarknaden är fortfarande god i USA, trots stora minskningar inom tekniksektorn. Dessa minskningar av arbetstillfällen har ännu inte påverkat löneinflationen, även om vissa företag i USA säger att tillgången på arbetstagare har förbättrats.

Stämningen på marknaden har varit stark särskilt i Europa, när de värsta scenarierna för energitillräcklighet inte förverkligades. Den tyska BNP-tillväxtprognosen har höjts och uppskattas för närvarande vara något positiv, 0,2 procent, jämfört med en minskning på -0,6 procent i tidigare prognoser. Förutom stigande räntor har förbättrade BNP-prognoser stött banksektorn, eftersom detta minskar sannolikheten för kreditförluster.

Vi håller för närvarande aktieviktningen neutral, eftersom det råder stor osäkerhet om riktningen för den ekonomiska utvecklingen. Marknaden har fått många positiva nyheter, men också negativa. I fonder är vi fortfarande försiktiga när det gäller konjunkturkänsliga bolag. Vi tror inte att dessa kurser prissätter möjligheten till en recession.

Anders Pelli
aktieportföljförvaltare

Riskkänslan på marknaden har mattats av en aning under den senaste tiden. Orsaken till den svaga utvecklingen är styrkan i inflationsdata och de ökade förväntningarna på att centralbankerna kommer att strama åt förväntningarna mer och för en längre tid. Inflationen i euroområdet ökade med 8,5 procent i februari och särskilt den rekordhöga kärninflationen på 5,6 procent ger inte Europeiska centralbanken någon anledning att stoppa räntehöjningarna inom en snar framtid.

På marknaderna har centralbankernas ränteförväntningar stigit och styrräntorna väntas nu nå sin topp på 5,5 procent i USA i höst och 4 procent i Europa i början av nästa år. Förväntningarna på när räntorna kan sänkas har flyttats långt in i nästa år. Inflationsförväntningarna har också ökat till cirka 2,5 procent i Europa.

I februari var räntorna på uppgång och nedgången i företagslånens riskpremier lättade. Den realiserade avkastningen var därför svag. Statslånen i Europa gav en avkastning på -2,33 procent, företagslån med låg risk -1,44 procent och företagslån med hög risk -0,1 procent.

Ekonomiska data för början av året har varit förvånansvärt starka och inflationen har inte lättat, så centralbankerna fortsätter att strama åt penningpolitiken och räntehöjningarna ligger fortfarande framför oss. Som en följd av detta har räntetoppen förskjutits längre in i framtiden och den ekonomiska resiliensen testas i denna stigande räntemiljö. Hittills har den ekonomiska resiliensen varit förvånansvärt stark, men effekterna realekonomin syns med fördröjning och vi tror att den största effekterna ännu ligger framför oss.

Mark Mattila
ränteportföljförvaltare

Vi väljer den aktuella fonden bland Sparbankens placeringsfonder. Presentationer av Sparbanken Lånränta samt tidigare månadens fonder hittar du här.

Euroländernas masskuldebrevslån har igen blivit intressanta placeringsobjekt efter en lång slumrande tillvaro. Dessa masskuldebrevslån, som också kallas bonder, är placeringar med lång ränta vars värde förändras omvänt i enlighet med marknadsräntorna, så att de befintliga placeringarnas värde sjunker när räntorna stiger. Vi såg ett förskräckligt exempel på detta fenomen förra året när de långa räntorna stigit från en negativ nivå till över tre procent, när man såg på den genomsnittliga räntan i euroländerna.

Euroländernas bonder var länge ett tråkigt eller till och med motbjudande objekt för placering av tillgångar, då Europeiska centralbanken (ECB) idkade en ovanligt lätt penningpolitik genom att pressa ner de långa räntorna med sina massiva köpprogram. Det lyckades genom att sänka dem så mycket att man tidvis arbetade med negativa räntor under långa perioder. Bland annat Tysklands räntor var nästan alltid negativa mellan våren 2019 och januari 2022, med undantag för de allra längsta räntorna, såsom 30-årsräntan.

De ovan nämnda placeringarna med låg lång ränta saknade två viktiga faktorer som skulle göra dem till lockande placeringsobjekt. Den första är förstås den saknade löpande räntan, som i praktiken inte fanns. En annan faktor är de nästan obefintliga möjligheterna att justera räntorna nedåt. När räntorna sjunker stiger värdet på de befintliga ränteplaceringarna, och detta sker i allmänhet när det av någon orsak blir panik på marknaden. När egendomsklasser med högre risk sjunker har placeringar med lång ränta brukat stiga i takt med att räntorna sjunkit. De balanserar då placerarens portfölj och fungerar som en sorts portföljförsäkring genom att minska portföljens totala risk.

Nu är den genomsnittliga räntan för bonder i euroländerna ca 2,8 procent, och om en konjunkturnedgång slår till finns utrymme för att sänka dem, så båda villkoren för egendomsklassens ”placeringsduglighet” uppfylls.

Mikko Rautiainen
Ränteportföljförvaltare