Efterklokhetens placeringsvår

Ytligt sett kan också det här blogginlägget verka vara blott och bart efterklokhet. Onekligen kan det förekomma lite sådant också men mitt huvudsakliga budskap är ett annat. Den gångna våren har igen visat att ingenting är säkert på marknaden. Det finns bara olika scenarier av vilka en del verkar mera sannolika än andra.

På marknaden började det nya året i dyster stämning – men hur gick de sedan…

Låt oss minnas den sura marknadsstämningen i slutet av förra året. Aktiekurserna hade fallit brant och varnande råd till oerfarna placerare cirkulerade i de sociala medierna. Själv blev jag provocerad när jag på Twitter såg påståendet att det just nu är – rätt självklart! – en sällsynt dålig tid att börja placera.

I mitt blogginlägg i januari (Marknadsosäkerhet ingen bra orsak att skjuta upp att börja placera på finska) skrev jag bl.a. så här:

” Det är sant att de ekonomiska utsikterna under det senaste halvåret har försämrats klart … Till och med risken för en global recession har ökat. Trots det kan ingen veta hur bra tid det nu är att börja placera… För att nu ska kunna anses som en exceptionellt dålig tid att placera borde man vara klart mera pessimistisk än marknadskonsensusen och tro på att de negativa överraskningarna fortsätter.

Så kan det förvisso också gå men det är också möjligt att handelskriget avblåses, brexit inte leder till totalt kaos och att stimulansen börjar bita i Kina. I sådana scenarier kan nutiden i efterskott visa sig vara en helt hyfsad tid att sticka ner tårna i placerandet.”

Men hur det nu var så rörde sig verkligheten under våren åtminstone en aning i riktning mot de positiva scenarier som jag nämnde i min text (i slutförandet av den här texten håller ändå Donald Trump på att torpedera förhoppningarna om ett snabbt handelsavtal mellan USA och Kina!). Också centralbankerna har gjort en ordentlig U-sväng i sin penningpolitik för att stöda ekonomin. Som en följd av allt detta blev placerarna under årets fyra första månader bortskämda med rejäla kursuppgångar.

Systematisk spridning över tid är för många ett bättre fungerande recept än tajmning

Jag påstår på intet vis att jag gissade vad som skulle hända. Huvudsyftet med mitt inlägg i januari var att säga att det särskilt för småplacerare är svårt och nära nog onödigt att spela med tajmning. Fastän man skulle lyckas undvika stora kursnedgångar är det inget som garanterar att man i tid fattar att igen hoppa på tåget när marknaden är på väg uppåt. Den bästa avkastningen fås i rekylerna och ofta mycket snabbt under en relativt kort tid. I stället för tajmning är en systematisk spridning över tid för de flesta småplacerare ett bättre fungerande recept.

Kring första maj nådde det amerikanska aktieindexet S&P 500 igen en alla tiders toppnivå. Ofta hör man att ”nya toppnivåer” är ett tecken på en oregerlig marknadsprissättning. Det är de nödvändigtvis inte alls. Om man överhuvudtaget kan vänta sig en tillväxt i ekonomin ser man över en längre tid också att aktiekurserna stiger. Att nå nya toppar är bara en naturlig följd av detta.

De kortsiktiga riskerna har naturligtvis inte försvunnit någonstans, såsom Trumps mycket oberäkneliga handelspolitik visar. Riskerna är kanske rentav större än för sex månader sedan. Såsom jag skrev i januari: En överdimensionerad optimism är i placerandet ofta ett farligare fenomen än en överdriven pessimism.”

Fastän många stressmoment som plågat den globala ekonomin har lindrats en aning har också nya osäkerhetsfaktorer kommit med i bilden. Den mest betydande av dem är osäkerheten kring hållbarheten i den ekonomiska tillväxten i USA.

Och det är ingen alldeles obetydlig risk. Ändå är en USA-ledd recession bara ett av många möjliga scenarier. Den som sparar regelbundet håller sig också i det här marknadsläget till sin plan och fortsätter placera.

Timo Vesala kommenterar aktivt ekonomiska frågor i sociala medier, i blogginlägg och i meddelanden.

Publicerad i Kauppalehtis blogg (på finska) 14.5.2019.