Världsekonomin växer i maklig takt. Den internationella valutafonden IMF uppskattade i oktober att världsekonomin växer med 3,2 % nästa år, det vill säga ungefär i samma takt som det här och förra året. Tillväxtbilden verkar alltså i sin helhet mycket stabil. Enskilda länders situationer är dock olika.

I USA har den ekonomiska tillväxten hållits snabb trots den höga räntenivån. I och med att inflationen lugnat sig har centralbanken börjat sänka räntorna, vilket stöder tillväxten i fortsättningen. Trumps val till president påverkar USA:s tillväxtutsikter på flera olika sätt, delvis också kontradiktoriskt. Vissa av Trumps möjliga åtgärder stödjer USA:s tillväxt (sänkning av bolagsskatten och minskad reglering, produktionens möjliga förflyttning till USA på grund av protektionism), men vissa försvagar den (importtullar höjer priserna och försvagar privat konsumtion och motåtgärder kan påverka USA:s export). Osäkerhet och oförutsägbarhet i ekonomisk politik verkar dock öka.

Europas ekonomiska utveckling har varit betydligt svagare än USA:s. I slutet av förra året stod euroområdets ekonomi på recessionens brant, men det här året har tillväxten varit en aning piggare. Snabb kan man ändå inte kalla den. Särskilt Europas industri lider av en svacka som den förhoppningsvis kommer ur under de närmaste månaderna i och med att räntorna går ner.

Finlands ekonomi är mycket räntekänslig och har därför lidit av den höga räntenivån de senaste åren. Finlands ekonomi hamnade i slutet av förra året i en recession, och BNP försvagades under två kvartal i rad. Det här året har vi emellertid kommit över recessionen och ekonomin växer igen - om än mycket långsamt. Vi förväntar att den ekonomiska tillväxten i Finland kvicknar till i fortsättningen.

Hushållens penningsituation blir redan lättare. Köpkraften ökar igen och lägre räntor gör livet enklare för skuldsatta hushåll. Sysselsättningsläget försämras ännu en liten tid, vilket gör att konsumenterna ännu är försiktiga. Också enligt vår färska Sparbarometer har konsumenternas oro över ekonomin minskat från förra året.

Källor: världsekonomi IMF (oktober 2024), Finland: Sparbanken (oktober 2024)

Finlands ekonomis svaga utveckling har återspeglats i arbetsmarknaden, som vanligtvis reagerar på de ekonomiska konjunkturerna med en viss fördröjning. Sysselsättningsgraden har gått ner, arbetslösheten och långtidsarbetslösheten har gått upp och antalet lediga arbetsplatser har minskat. Vi förväntar att situationen på arbetsmarknaden försvagas ännu en kort tid, tills den börjar bli bättre nästa år. I sin helhet förväntar vi att Finlands arbetslöshet stiger till 8,3 % det här året, från förra årets 7,2 %. Nästa år börjar arbetslösheten igen gå neråt då ekonomin piggnar till och vi förväntar en arbetslöshetsgrad på 8,0 % i sin helhet.

Under det senaste året har arbetslösheten stigit mest i de yngsta åldersgrupperna. Vår Sparbarometer berättar också att särskilt de unga är oroliga över om de ska få behålla sitt arbete. Av alla svarare är 22 % oroliga för att inte ha ett fast arbete om några år. Av 18–24- och 25–34-åringarna är 30 % oroliga för det.

I början då arbetslösheten ökade, slog den till framför allt mot män, och arbetslösheten ökade mer bland dem än bland kvinnor. Nu har också arbetslösheten bland kvinnor börjat öka, även om den fortfarande är lägre än bland männen.

Finlands arbetslöshetsgrad har också börjat skilja sig från euroområdets, som en återspegling av att Finlands ekonomi utvecklats svagare än genomsnittet. Där Finlands och euroområdets arbetslöshetsgrad för ett par år sedan var på samma nivå, knappa 7 %, är den nu 8,4 % i Finland, medan den i euroområdet sjunkit till i genomsnitt 6,4 %.

Konsumenternas, särskilt löntagarnas, köpkraft har lidit de senaste åren när priserna stigit snabbare än inkomsterna. Det har gjort att den privata konsumtionen ökat trögt, förra året till exempel med 0,3 %.

Nu håller situationen emellertid på att förbättras och konsumenternas köpkraft ökar igen. Det förklaras av att löne- och pensionsökningarna är större än prisökningarna, som har lugnat ner sig tydligt. Vi tror också att den positiva utvecklingen av köpkraften kommer att fortsätta i år och nästa år, vilket innebär en lättnad i konsumenternas trångmål. Höjningen av mervärdesskatten i början av september nöp en bit av köpkraftökningen, men drog den inte under nollstrecket.

Regeringens nedskärningar i socialskyddet innebär också att köpkraften inte ökar för alla. Enligt forskningsinstitutet Labores exempelfamilj-beräkningar* sjunker köpkraften märkbart hos bland annat ensamförsörjarfamiljer som får bostadsstöd och arbetslösa med inkomstrelaterad dagpenning. Men i de flesta hushållen ökar köpkraften.

Trots att köpkraften ökar är konsumenterna fortfarande mycket försiktiga och inte all inkomsttillväxt går till konsumtion, utan sparandet kommer också att öka i år. För många hushåll är det klokt att bygga upp besparingsbuffertar igen, om man behövt tulla på dem under de senaste åren.

På Sparbarometerns resultat räknar vi också ut det så kallade indexet för ekonomirelaterad oro. Det bygger på frågor som beskriver både hushållets pengar och känslor gällande pengarna. Efter att ha stigit i två år sjönk finländarnas ekonomirelaterade oro i det här årets barometer. Nivån är fortfarande högre än före pris- och räntehöjningarna.

Granskat enligt bakgrundsuppgifterna är oro över ekonomin vanligare bland kvinnor än bland män. Störst är den bland 35–44-åringar och bland dem steg den också i år jämfört med förra året. I den här åldersgruppen är bostadslånen ofta ännu stora, så den höga räntenivån gjorde antagligen sitt för att höja den ekonomirelaterade oron i den här åldersgruppen. Räntesänkningen förmedlas till hushållen med fördröjning, enligt när räntejusteringsdagarna infaller. Enligt Statistikcentralens färska experimentella statistik** är 35–44-åringarna också den åldersgrupp som under åren 2023-2024 upplevt den högsta inflationen.

Den ekonomirelaterade oron är tydligt lägst bland 70–79-åringar. De har sällan skulder, så räntestegringarna stryper inte deras ekonomi. Höjningarna av arbetspensionerna har också varit exceptionellt höga under de senaste åren på grund av den snabba inflationen. Den äldre befolkningen har också ofta besparingar och placeringar, vilket gett trygghet när levnadskostnaderna ökat.

Inflationen i Finland och på andra håll i Europa har lugnat sig markant. I september 2024 var inflationen i Finland bara 0,8 %, vilket redan är under Europeiska centralbankens målnivå. Förra året var inflationen i genomsnitt 6,3 %. Inflationen i trafik och boende har redan sjunkit under noll och matens inflation är också nära noll. Inflationen är alltså inte längre ett problem i Finland.

Vi förväntar att priserna stiger lugnt även i fortsättningen. För i år förväntar vi en genomsnittlig inflation på 1,8 % och för nästa år 1,6 %. Momshöjningen höjer priserna en aning, men det allmänna pristrycket i ekonomin är lågt.

Inflationen i boendet har den senaste tiden drabbat ägarboende och hyresboende väldigt olika. I och med att räntorna och andra kostnader steg, steg också inflationen för dem som bodde i egen bostad betydligt snabbare åren 2021–2023, medan hyrorna steg måttligt. Nu har situationen ändrats och inflationen är lägre för dem som bor i egen bostad än för dem som bor på hyra.

Det är också intressant att se att konsumenternas upplevelse av inflation är betydligt starkare än den verkliga inflationen. Det här är typiskt, men just nu är skillnaden ovanligt stor; i september när den verkliga inflationen i Finland var 0,8 procent, uppskattade konsumenterna att den var 5,1 %.

Att inflationen lugnat sig i euroområdet gör det möjligt för Europeiska centralbanken att fortsätta sänka räntorna. Efter våren har vi redan sett tre räntesänkningar och de förväntas fortsätta det här året och nästa år. Det gör gott åt både hushåll med bostadsskuld och hela Finlands ränteberoende ekonomi.

Trots de positiva utsikterna finns det också risker. Bland annat situationen i Mellanöstern är känslig och det finns en risk för upptrappning. Det skulle kunna höja oljepriset och därmed också inflationstrycket.

Till följd av krigsutbrottet i Ukraina och den snabba inflationen samt stigande räntor sjönk konsumenternas förtroende till en rekordlåg nivå. Förtroendet har visserligen stigit från bottennivån, men är fortfarande lägre än långtidsmedeltalet.

Många faktorer ser redan lite bättre ut i konsumenternas vardag, vilket innebär att förtroendet långsamt kan förväntas börja stiga tydligare. Prisökningen har lugnat sig, köpkraften växer igen och räntorna sjunker. Arbetsmarknadsläget skapar visserligen motvind ännu en tid och konsumenterna upplever hotet om arbetslöshet större än tidigare. I det stora hela förväntar vi ändå att konsumenternas förtroende gradvis återhämtar sig under det här året och nästa år.

De finländska hushållens skuldsättning ökade under en lång tid. I och med ränteuppgången tas nu betydligt färre bostadslån än tidigare, vilket också avspeglas i att hushållens skuldsättning har börjat sjunka. Skulderna i förhållande till de disponibla inkomsterna är nu 124 %, jämfört med att de som högst var nästan 133 %.

Under de senaste månaderna verkar minskningen av nya bostadslån ha avstannat, men någon tydlig svängning mot en ökning har ännu inte skett. Placeringsbostadslånen visar emellertid redan tecken på uppsving. Konsumtionskrediterna har också ökat, vilket visar att många varit tvungna att finansiera sin konsumtion med skuld.

De skuldsatta hushållens situation lindrades länge av att räntenivån var låg. Nu har situationen förändrats radikalt i och med räntehöjningarna och hushållen betalar mer räntor än tidigare. En lättnad är emellertid redan i sikte: de senaste månaderna har euriborräntorna sjunkit och sjunkandet förväntas fortsätta det här året och nästa år.

Enligt vår Sparbarometer upplever hushållen också skulder som obekvämare än förut. Under nollräntetiden år 2021 upplevde 68 % av svararna skuld som obekväm, medan talet nu stigit till 76 %.

Även om räntorna förväntas sjunka finns det för närvarande ingen återgång till nollräntor. En positiv räntenivå är också en bra sak med tanke på en sund ekonomi. Det är bra att planera sina lånekostnader med tanken att räntorna kommer att förbli högre än de varit under de senaste åren.

Det är bra att vara uppmärksam på skuldens kvalitet och mängd. Skulder som ökar tillgångarna är ”bättre” skulder än skulder som går direkt till konsumtion – eller i värsta fall till att betala bort gamla skulder. Skulder som är lämpliga för den egna ekonomin möjliggör emellertid många saker, till exempel en egen bostad eller studier. Det ligger fortfarande vishet i det gamla finska ordspråket ”skulden är en god dräng men en dålig husbonde”.

Räntestegringen, konsumenternas osäkerhet och den försvagade köpkraften slog hårt mot Finlands bostadsmarknad. Under ett par år nu har bostadshandeln varit trög och bostadspriserna har sjunkit drygt 10 % från sin toppnivå.

De senaste månaderna har det emellertid börjat höras positivare nyheter från bostadsmarknaden. Den har piggnat till lite och bostadspriserna verkar inte längre sjunka. Konsumenternas planer på att köpa bostad har också ökat lite. Bostadsmarknaden har börjat leva upp.

Vi förväntar oss att återhämtningen fortsätter, men med försiktiga steg. Räntesänkningen stöder bostadsmarknaden och konsumenternas ökade köpkraft kan höja stämningen bland dem. I sin helhet förväntar vi oss att bostadspriserna sjunker i genomsnitt 2 % det här året och stiger med 3,5 % nästa år.

De finländska hushållens nettotillgångar (finansieringstillgångar - finansieringsskulder) har vuxit så sakteliga en längre tid, och den utvecklingen har fortsatt även det här året. Samtidigt som finansieringstillgångarna ökat har skuldnivån förblivit ungefär som den varit.

I en jämförelse med andra i euroområdet är finländarnas tillgångar emellertid inte särskilt goda. De finländska hushållens nettotillgångar (medianen) ligger enligt Europeiska centralbankens nya statistik under euroområdets medeltal.

Det här året har placeringsmarknaden gett bra avkastning på både ränte- och aktieplaceringar. Tidsbundna depositioner används också av många sparare, eftersom den höjda räntenivån gjort dem attraktiva igen.

När det gäller aktieplaceringar har de senaste åren varit svåra för Finland-placerare, eftersom den finska börsen utvecklats svagare än börsarna i Europa, för att inte tala om USA. Den finska börsen har lidit bland annat av den globala industrins svaga konjunktur. Å andra sidan innebär det här också intressanta möjligheter, eftersom prissättningen av finska företag börjar vara förmånlig. Naturligtvis är det alltid bra att diversifiera.

Till följd av den höjda räntenivån ligger den så kallade löpande avkastningen på ränteplaceringar på en rimlig nivå och den förväntade räntesänkningen skulle ge ett ytterligare uppsving på kort sikt. Den högre räntenivån försvagar förstås situationen för skuldsatta företag och särskilt hos företag med sämre kreditklass förekommer också betalningsstörningar.

I fortsättningen är utsikterna ändå helt rimliga för både ränte- och aktieplacerare. Att förutsäga rörelserna på placeringsmarknaden är naturligtvis alltid svårt och det lönar sig att bygga upp sin investeringsportfölj på lång sikt.

I och med de högre räntorna och den lugnare inflationen har den reala avkastningen (alltså avkastningen efter inflationen) på finländarnas tidsbundna depositioner blivit klart positiv och ger en attraktiv avkastning för säkerhetsfokuserade placerare. I fortsättningen sjunker förstås också de tidsbundna depositionernas räntor när den allmänna räntenivån sjunker.

På dagligkonton är den reala avkastningen däremot klart under noll. Även om en insättning kan verka som ett säkert sätt att förvara pengar på i en osäker värld, är det värt att tänka på mer produktiva objekt för långvariga medel. Insättningar är naturligtvis utmärkta för korttidssparande och bra att ha som en bufferttillgång.

Enligt vår Sparbarometer är människors spar- och placeringsplaner i uppsving. I år sade 44 % av svararna att de tänker börja spara/placera eller öka sitt sparande/placerande. Förra året var motsvarande tal 40 %. Många hushåll har varit tvungna att tulla på sina besparingar de senaste åren, och i den situationen är det klokt att spara in en ny buffert. Enligt vår sparbarometer är människor också mer oroliga än förut för sitt kommande pensionsskydd, vilket kan öka intresset för långtidssparande och placerande.

Besparingar och placeringar ger trygghet i ekonomin. I vår sparbarometer märks också tydligt att de människor som sparar/placerar upplever mer positiva känslor i fråga om sin ekonomi. De stressar mindre för ekonomin och är nöjdare med sin ekonomiska situation, känner en större trygghet inför sin ekonomiska framtid och är också lyckligare. Barometern berättar visserligen inte vad som är orsak och vad som är verkan, men vi tror starkt att människor mår bättre när deras ekonomi är välskött.

OECD har redan länge undersökt den ekonomiska kompetensen hos medborgare i olika länder. Förra året lades också ett avsnitt om människors ekonomiska välbefinnande till i undersökningen. Det mättes genom både objektiva och subjektiva frågor om det ekonomiska välbefinnandet. De objektiva frågorna handlade till exempel om hur pengarna räcker till och förmågan att klara av oväntade utgifter. De subjektiva frågorna handlade till exempel om svararens tillfredsställelse med sin egen ekonomiska situation och upplevda ekonomiska bekymmer.

Mätt med BNP per person är Finland rikare än OECD-länderna i genomsnitt. Finländarnas ekonomiska kunskaper ligger också över genomsnittet. Det var därför kanske något överraskande att finländarnas ekonomiska välbefinnande låg under OECD-genomsnittet.

De senaste åren har präglats av kriser och överraskningar, och det är bra att vara beredd på oväntade händelser även i framtiden. Att planera sin ekonomi är särskilt viktigt i en osäker miljö.