År 2023 förväntas den globala ekonomiska tillväxten sakta ner från förra året. I oktober uppskattade Internationella valutafonden (IMF) att tillväxten kommer att ligga kvar på 3,0 procent i år, under det långsiktiga medeltalet. Nästa år kommer tillväxten att sakta ner lite till.

Det finns flera påverkande faktorer bakom den avtagande tillväxten. Ökade räntor har gjort sitt jobb och bromsar tillväxten runt om i världen. Kriget i Ukraina är fortfarande en riskfaktor och det spända läget i Mellanöstern ökar de geopolitiska spänningarna.

Ekonomierna i olika länder följer lite olika spår. Europas tillväxtutsikter är ganska svaga och Tyskland förväntas till exempel hamna i en recession. Kinas återhämtning efter upphävandet av coronarestriktionerna har varit långsammare än väntat. Den amerikanska ekonomin har däremot gått förvånansvärt bra trots den åtstramande penningpolitiken.

Som en lättnad för centralbankerna har inflationen tydligt dämpats under det senaste året och förväntningarna är att den kommer att lugna ner sig ytterligare. Naturligtvis finns det risker i luften. Om till exempel situationen i Mellanöstern eskalerar kan det höja oljepriset och därmed öka inflationstrycket igen.

En måttligare inflation kommer att göra det möjligt för räntehöjningar att upphöra. Med dessa utsikter förväntas att Europeiska centralbanken har slutat höja räntorna och att vi nästa år kommer att se räntesänkningar. Detta är lugnande nyheter för många bolåntagare.

Tillväxtutsikterna för den finska ekonomin är blygsamma. I år räknar vi med att ekonomin kommer att krympa med 0,2 procent, och även nästa år kommer vi knappt att nå en positiv tillväxt. Den svaga globala konjunkturcykeln börjar synas i industribolagens orderböcker och utsikterna för exporten är svaga. Byggandet har under en längre tid drabbats av höjda räntor och byggloven har rent av rasat i antal. För tjänstesektorn går det lite bättre.

Konsumenterna, å andra sidan, ser något lättare tider: minskningen av köpkraften har upphört och kommer att återgå till tillväxt nästa år. Sysselsättningsläget försvagas något, men vi får knappast se någon högre ökning av arbetslösheten. Ökade räntor och priser är naturligtvis fortfarande en realitet, och många hushåll anpassar sig fortfarande till dem.

I följande avsnitt fokuserar vi särskilt på de finländska hushållens konjunkturutsikter.

Källor: världsekonomi IMF (oktober 2023), Finland: Sparbanken (oktober 2023)

Arbetsmarknadsläget i Finland har varit en ljuspunkt i ekonomin under en längre tid. Läget på arbetsmarknaden är fortfarande någorlunda bra, även om en liten försämring redan kan skönjas. Sysselsättningsgraden är fortfarande hög mätt med historiska mått, även om den har sjunkit något från fjolårets toppnivåer.

På motsvarande sätt har arbetslösheten stigit något. Arbetsmarknaden skulle därför kunna beskrivas som fortfarande i ett bra läge, men trenden går i en sämre riktning. Vi förväntar oss dock att försämringen i sysselsättningsläget blir ganska liten. I år kommer den genomsnittliga arbetslösheten att stiga till 7,2 procent och nästa år till 7,4 procent.

Under de senaste månaderna har arbetslösheten ökat, särskilt bland män. För närvarande har svagheten i ekonomin drabbat mansdominerade branscher, såsom byggbranschen och industrin, särskilt hårt. Skillnaden i arbetslöshet mellan könen kommer sannolikt att på kort sikt kvarstå i framtiden.

Finländska företag har plågats av brist på arbetskraft under en längre tid. Att hitta en kvalificerad arbetskraft är fortfarande en stor utmaning i många företag, men otillräcklig efterfrågan har blivit det största problemet. Nyheter om permitteringar har redan sipprat ut från enskilda företag. Enligt vår Sparbarometer är människor mer oroliga över att förlora sina jobb än förra året. Ungdomar i åldern 18–24 år är mest rädda för sina jobb, varav 28 procent säger att de är rädda för att inte ha ett fast jobb om några år. Denna procentandel är 18 procent bland alla respondenter.

Löntagarnas köpkraft har fallit exceptionellt mycket under de senaste åren, eftersom prisstegringen har varit klart snabbare än löneökningen.

Detta återspeglas också i Sparbankens Sparbarometer, enligt vilken konsumenternas ekonomiska nöd har ökat. Indexet för ekonomisk nöd sammanställs från frågorna i Sparbarometern, som beskriver ”både euro- och penningrelaterade känslor”.

Då man granskar bakgrundsgrupperna kan det konstateras att ekonomisk nöd är vanligare bland kvinnor än bland män. Kanske något överraskande, bland åldersgrupperna är den ångest som upplevs av medelålders 45–54-åringar störst, medan den ångest som upplevs av 70–79-åringar är minst. Detta kan förklaras av att personer över 70 år har mindre skulder, så räntehöjningen hämmar inte deras ekonomi. Höjningarna av arbetspensionerna har också varit exceptionellt höga under de senaste åren på grund av den snabba inflationen. Människor i en mer mogen ålder har även ofta besparingar och ackumulerade investeringar.

Konsumenterna har utmanande år bakom sig, men nu har kurvan för köpkraften äntligen vänt uppåt. Denna positiva trend kommer att fortsätta år 2024. Inflationen dämpas och räntehöjningen går mot sitt slut. Arbetstagarna har fått större löneökningar än tidigare och även arbetspensionerna har justerats klart uppåt. Beskattningen av förvärvsinkomster förväntas också underlättas. Att korrigera gropen i kurvan för köpkraften tar dock flera år.

De socialförsäkrings- och skatteförändringar som regeringen planerar påverkar olika grupper av människor på olika sätt. Enligt en uppskattning från social- och hälsovårdsministeriet* tillhör ungefär hälften av befolkningen hushåll, vars disponibla inkomst ökar med förändringarna. En dryg tredjedel (36 %) tillhör hushåll med liten förändring i disponibel inkomst. Cirka 14 procent av befolkningen tillhör hushåll som upplever inkomstförluster. Inga nämnvärt stora skillnader observerades mellan män och kvinnor.

Den privata konsumtionen – det vill säga de produkter och tjänster som hushållen köper – står för mer än hälften av Finlands BNP och spelar därmed en viktig roll för att prognostisera de ekonomiska utsikterna. Under de senaste åren har den privata konsumtionen varit i ett exceptionellt turbulent tillstånd.

Under coronakrisen minskade hushållens konsumtion klart, men återhämtade sig på drygt ett år över nivån före krisen. Det skedde också stora förändringar i konsumtionsstrukturen. Under coronakrisen spenderade hushållen i synnerhet pengar på varor, eftersom restriktionerna och rädslan för sjukdomen minskade konsumtionen av tjänster. När coronastängningarna lättade ökade konsumtionen av tjänster snabbt och konsumtionen av varor minskade i sin tur. Nu stabiliseras läget och konsumtionen av både tjänster och varor har stabiliserats.

Som helhet förväntar vi oss att den privata konsumtionen kommer att minska något (-0,2 %) i år. Urholkningen av konsumenternas köpkraft har fått många att minska sin konsumtion, även om förändringarna är ganska små ur hela ekonomins synvinkel. Besparingar som ackumulerats under coronaperioden har använts för att avhjälpa situationen. Nästa år kommer den privata konsumtionen att börja stiga igen (+0,7 %), i takt med att konsumenternas köpkraft förbättras.

Vår Sparbarometer visar att antalet människor som lever ”ur hand i mun” har ökat något de senaste åren. År 2021 sade 36 procent av de tillfrågade att de spenderade allt de fick, men år 2023 hade deras andel ökat till 38 procent. Förändringen är inte stor, men det visar att lite fler människor har det jobbigt och sparar mindre än tidigare.

År 2022 kommer att gå till historien som det år då inflationen återuppstod. I Finland steg priserna med i genomsnitt 7,1 procent, vilket är den snabbaste takten sedan början av 1980-talet. I år har priserna fortsatt att stiga, men lyckligtvis har trenden redan tagit en tydlig vändning nedåt. Vi förväntar oss att priserna stiger med i genomsnitt 6,3 procent i år och att inflationen dämpas till 2,5 procent nästa år.

Det finns också risker förknippade med denna positiva syn. Till exempel är situationen i Mellanöstern bräcklig och det finns risk för upptrappning. Detta skulle kunna höja oljepriset och därmed inflationstrycket igen.

Det är också möjligt att ”de sista kilometrarna förblir de svåraste” för att slå inflationen, lite som i långdistanslöpning. Denna metafor användes av Isabel Schnabel, ledamot av Europeiska centralbankens direktion. Europeiska centralbanken räknar själv med att inflationsmålet på 2 procent inte kommer att nås förrän år 2025.

I finländarnas vardag har inflationen märkts tydligt. I de tidiga stadierna av accelererande inflation var detta särskilt tydligt i priserna på energi och bränslen. Under innevarande år har prisökningen varit snabbast på mat och bostäder, men priserna på tjänster har också vänt uppåt.

När det gäller boende upplever ägarboende och hyresgäster för närvarande inflation på mycket olika sätt. De skuldsattas plånbok stryps särskilt av den snabba ränteuppgången. Hyreshöjningen har i sin tur varit klart lugnare än den allmänna kostnadsökningen.

De ökade levnadskostnaderna har också påverkat finländarnas möjlighet att spara. Vår Sparbarometer frågar folk som inte sparar om de bakomliggande orsakerna till att inte spara. Innan inflationen exploderade år 2021 angav 21 procent av respondenterna höga levnadskostnader som en orsak. I år nämnde redan 37 procent av respondenterna de höga levnadskostnaderna som en anledning att inte spara.

Trots stigande priser och räntor säger 58 procent av finländarna att även i denna situation har de fortfarande pengar till att göra besparingar. Sparande anses också vara mycket viktigt, eftersom 83 procent av finländarna anser att sparande/investeringar är mycket eller ganska viktigt.

De finländska hushållens skuldsättning ökade under lång tid. I och med ränteuppgången tas nu betydligt mindre bostadslån än tidigare, vilket också avspeglas i att hushållens skuldsättning har börjat sjunka. Skuldgraden i förhållande till de disponibla inkomsterna är nu 127 procent, jämfört med att den tidigare varit hela 133 procent. Finländarnas skuldsättning är högre än genomsnittet i euroområdet, men lägre än i de övriga nordiska länderna.

De skuldsatta hushållens situation lindrades länge av att räntenivån var låg. Nu har läget förändrats radikalt, då till exempel 12-månaders Euriborräntan har stigit från en negativ avläsning till mer än 4 procent. Räntehöjningen har redan delvis skiftat till hushållens lånebetalningskostnader, beroende på vilken återbetalningsmetod och referensränta som valts. En del av anpassningsprocessen pågår fortfarande.

Det kommer dock att bli en viss lättnad, eftersom marknaden förväntar sig att Euriborräntorna kommer att börja falla nästa år. Det finns dock för närvarande ingen återgång till nollräntor. Det är därför en bra idé att basera dina lånekostnader på uppfattningen att räntorna kommer att förbli högre än de varit under de senaste åren.

Enligt vår Sparbarometer är finländarna väl medvetna om räntehöjningen och även att detta troligen inte är ett tillfälligt fenomen. Endast 1 procent av de tillfrågade förväntar sig att räntorna kommer att falla kraftigt under de kommande 2–3 åren.

Sparbarometern visar också att finländarna upplever skuldsättningen som mer obehaglig än tidigare. Förra året kände 70 procent av de tillfrågade att skulden kändes obekväm. I år tyckte 73 procent det.

Naturligtvis är det värt att uppmärksamma skuldens kvalitet och mängd. Skulder som ökar tillgångarna är en ”bättre” skuld än skulder som går direkt till konsumtion – eller i värsta fall till att betala gamla skulder. Skulder som är lämpliga för den egna ekonomin möjliggör emellertid många saker, till exempel en egen lägenhet eller studier. I det gamla finska ordspråket finns det fortfarande aktuell visdom, ”skuld är en god dräng men dålig herre”.

Förutom reala tillgångar (främst bostäder) har hushållen finansieringstillgångar och hushållens finansiella tillgångar har länge vuxit. Förra året medförde dock en tydlig nedgång i denna långsiktiga trend när både aktiernas och ränteinvesteringarnas värde sjönk. Under innevarande år har hushållens nettoförmögenhet återgått till tillväxt.

I år har investeringsmarknaden gett en ganska rimlig avkastning åt investerare. Räntehöjningen har lett till klart positiv avkastning på olika ränteplaceringar. Tidsbunden insättning väcker också nu ett intresse vilket det inte gjort på länge. Aktiemarknaderna har också gett en rimlig avkastning globalt, i skrivande stund har världsmarknadens avkastning sedan början av året legat på omkring 12 procent. Den finska placeraren kanske inte har märkt detta, eftersom den finska aktiemarknaden har fallit med mer än 5 procent sedan början av året. Mången har erinrat sig om betydelsen av decentralisering.

Nästa års utsikter är också ganska rimliga i investerarens ögon. Att förutsäga rörelserna på investeringsmarknaden är naturligtvis alltid svårt och det lönar sig att bygga upp en egen investeringsportfölj på lång sikt. Höjda räntor fortsätter att ge avkastning på ränteplaceringar och den förväntade räntesänkningen skulle ge ett ytterligare uppsving på kort sikt. För aktier förväntar vi oss en måttligt positiv avkastning, om än under det långsiktiga medeltalet. Det dämpade ekonomiska läget sätter press på företagens resultat, men det förväntade räntefallet har å andra sidan en positiv inverkan som motvikt.

I en osäker värld kan en insättning verka som en säker plats att förvara pengar på. När det gäller insättningar är det dock bra att komma ihåg att den höga inflationen tydligt har dragit ner på möjligheterna att värdesäkra kapitalet realt, det vill säga behålla kapitalets värde med hänsyn taget till inflationen. Läget har dock lättat något de senaste månaderna i takt med att inflationen dämpats.

Räntorna på nya insättningar på bestämd tid har redan stigit till mer än 3 procent, så där är minskningen av köpkraften mindre. I vilket fall som helst, lönar det sig att tänka på mer lönsamma objekt än insättningar för långsiktiga medel. Insättningar är naturligtvis ett utmärkt objekt för korttidssparande och bra att ha som en bufferttillgång.

Aktiviteten på den finska bostadsmarknaden har varit låg det senaste ett och ett halvt året. Handelsvolymerna har sjunkit klart och bostadspriserna har sjunkit. I år räknar vi med att bostadspriserna kommer att sjunka med cirka 6 procent över hela landet.

Stigande räntor, osäkerhet hos konsumenterna och minskad köpkraft har påverkat människors önskan att köpa bostäder negativt. Situationen går dock långsamt mot det bättre. Räntorna väntas sjunka redan nästa år, vilket är goda nyheter för bostadsmarknaden. Konsumenternas köpkraft är också på uppgång igen.

Baserat på dessa faktorer förväntar vi oss att aktiviteten på bostadsmarknaden tar lite fart nästa år. Det är knappast någon stor brådska med bostadsköp, utan en gradvis uppgång jämfört med innevarande år. Enligt vår uppfattning går också nedgången i bostadspriserna mot sitt slut, och nästa år räknar vi med att priserna på gamla lägenheter kommer att stiga med i genomsnitt cirka 2 procent.

Enligt vår Sparbarometer förväntar sig 48 procent av finländarna att bostadspriserna kommer att stiga i det egna bostadsområdet under de närmaste 2–3 åren. 15 procent av de svarande förväntar sig att priserna kommer att sjunka. Invånarna i huvudstadsregionen tror starkast på prisstegringar, medan invånarna i mindre kommuner tror på dem minst.

I oktober 2023 föreslog landets regering en sänkning av överlåtelseskatten. Befrielsen från överlåtelseskatt för förstagångsköpare planeras också att avskaffas från och med början av år 2024. Dessa faktorer kan bidra till att öka bostadshandeln för de konsumenter som redan var i färd med att förvärva bostäder. Men för förstagångsköpare är reaktionstiden ganska kort. Naturligtvis bör skatteförändringar beaktas i beslut, men de är inte värda för mycket krångel. Det är viktigare att hitta en lämplig lägenhet för dig själv och att dimensionera lånet så att din egen ekonomi tål det.

I år frågade vi för första gången i Sparbarometerns enkät om vad ekonomiskt välbefinnande betyder för människor. Frågan var öppen, så respondenterna fick formulera sina svar utan några färdiga alternativ.

Svaren lägger stor vikt vid säkerhet och tillfredsställelse av grundläggande behov. Många beskrev ekonomiskt välbefinnande som att räkningar kan betalas, det finns pengar till mat och boende, och man behöver inte hela tiden tänka på om pengarna räcker till. I allmänhet var svaren ganska realistiska, till och med blygsamma. Stora drömmar om att bli rik eller att ha en bred livsstil dök inte just alls upp i svaren.

* https://stm.fi/-/sosiaaliturvmuutosten-yhtevaikutusten-arvio-on-completed