Konjunkturöversikt för hushåll 1/2021

Coronaviruset och pandemin som den orsakade har slagit hårt mot världsekonomin och förändrat våra liv på många sätt. År 2020 beräknas den globala ekonomin ha minskat med ca 4 procent, vilket är historiskt sett mycket.

Finlands ekonomi har under coronakrisen klarat sig bättre än andra ekonomier och också klart bättre än vad man fruktade i början av coronakrisen. Minskningen av Finlands ekonomi torde stanna på ca 3 procent för år 2020, medan man i många andra europeiska länder ser klart större minskningar. Bakom den relativt sett goda utvecklingen i Finland finns flera orsaker: sjukdomshanteringen har lyckats väl, den ekonomiska strukturen (t.ex. turismen har mindre betydelse) är annorlunda och övergången till distansarbete har gått smidigt i Finland tack vare god digital beredskap.

År 2021 kommer att vara ett år av återhämtning. Återhämtningen möjliggörs av vacciner som utvecklats exceptionellt snabbt, vilket gör det möjligt att långsamt häva åtgärderna som orsakat åtstramningar inom ekonomin och minska människornas rädsla för smitta. Vaccinationerna är dock en massiv logistisk operation och sker inte på ett ögonblick. I olika länder har vaccinationerna framskridit i olika takt och därför sker också avskaffandet av begränsningsåtgärder vid olika tidpunkter. Globalt sett har pandemin dock avvärjts först när sjukdomen har fåtts under kontroll i de flesta länderna. 

I början av året måste man ännu stå ut med coronan innan en tillräcklig vaccinationstäckning har uppnåtts. Dessutom ökar nya, mer smittsamma mutationer av viruset oron för att sjukdomsfallen snabbt kan öka. ”Tävlingen” mellan antalet infektioner och vaccinationerna avgör hur ekonomin utvecklas ännu i början av året. 

Återhämtningen kommer dock att komma igång ordentligt under andra hälften av året. Hushållen har en stor roll i återhämtningen. Många hushåll, såväl i Finland som på andra håll i världen, har under coronakrisen kunnat spara mer pengar än tidigare. När dessa besparingar börjar användas möjliggör det en snabb stimulans av konsumtionen. Dessutom vaknar företagens investeringsvilja när en utväg ur coronakrisen börjar skymta.

Naturligtvis är situationen inte lika bra för alla hushåll och företag. Coronakrisen har behandlat företag och hushåll olika. Permitteringarna har ökat och arbetslösheten håller sig segt på en hög nivå ännu en tid innan den ekonomiska återhämtningen underlättar situationen. Företagen inom servicesektorn har lidit av coronakrisen särskilt och år 2021 ökar antalet konkurser. Detta medför egna utmaningar för många företagare. 

Vi förväntar oss att den finländska ekonomin växer med 2,5 procent 2021. Tillväxten fokuserar på andra hälften av året, då återhämtningen är snabb. Finlands tillväxttakt torde bli måttligare än i många andra länder, eftersom också nedgången var mindre ifjol. De största riskerna hänför sig fortfarande till själva sjukdomen och också till hur vaccinationerna framskrider. Om det till exempel uppstår nya mutationer av viruset, om vaccinationerna inte framskrider enligt förväntningarna eller om de inte fungerar för nya mutationer, kan de ekonomiska utsikterna snabbt bli sämre igen. 

Coronakrisen har förändrat hushållens vardag på många olika sätt, både i ekonomiskt avseende som i fråga om vardagsrutiner. I följande avsnitt fokuserar vi särskilt på de finländska hushållens konjunkturutsikter för år 2021.

Källa: världsekonomi IMF (januari 2021), Finland: Sparbanken (januari 2021)

Effekterna av coronakrisen på arbetsmarknaden syntes i fjol först i antalet permitterade, som började stiga snabbt under våren 2020. Under årets gång återvände en stor del av de permitterade till sina arbetsplatser och antalet permitterade minskade från över 160 000 till under 60 000. Minskningen av antalet permitterade har avstannat och nivån ligger på en högre nivå än utgångsnivån.

Också den officiella arbetslöshetsgraden har börjat stiga, även om ökningen har varit relativt måttlig med beaktande av krisens karaktär och djup. År 2020 steg arbetslöshetsgraden i Finland enligt vår uppskattning till i genomsnitt 7,7 procent, medan den året innan var 6,7 procent. I fortsättningen räknar vi med att arbetslöshetsgraden i början av året hålls på en hög nivå, innan situationen lättar något i slutet av året tack vare den ekonomiska återhämtningen. Totalt sett antar vi att arbetslösheten stiger till i genomsnitt 8,0 procent 2021.

Arbetslösheten har stigit runt om i Finland. Enligt statistiken från november 2020 har antalet arbetslösa procentuellt ökat mest från förra året på Åland, i Nyland och i Österbotten. Minst var ökningen i Kajanaland och Södra Savolax. 

Bland åldersgrupperna har arbetslösheten ökat mest bland de yngsta åldersgrupperna. Enligt Sparbankens Sparbarometer som genomfördes hösten 2020 är de unga också mest oroade över om de har ett fast jobb om några år.

Lönesumman för hela samhällsekonomin minskade på grund av coronakrisen våren 2020. Lönesumman beskriver det totala beloppet av de bruttolöner som företagen betalat. Under årets sista månader nådde man dock redan ungefär samma nivå som för ett år sedan. Lönesummans utveckling visar att situationen försämrades snabbt på våren, men att man återhämtade sig relativt snabbt.

De enskilda hushållen har dock drabbats på olika sätt av krisen. Som det konstaterades tidigare blev många permitterade under coronakrisen, och tyvärr kommer en del av dessa permitteringar sannolikt att bli mer bestående arbetslöshet. I synnerhet löneinkomsterna för unga har sjunkit efter coronan. Vid arbetslöshet sjunker hushållets inkomstflöde och många måste noggrannare räkna ut hur pengarna räcker till. Sparbankens Sparbarometer visar att coronakrisen lett till att nästan var tredje börjat planera sin ekonomi mer än tidigare. Detta är förnuftigt och det lönar sig att fortsätta med detta även när coronakrisen lättar.

I många familjer är penningsituationen fortfarande bra, om arbetet har fortsatt. På grund av tidigare löneförhandlingar ökade inkomsterna för många löntagare i fjol. Enligt en analys som gjorts av Helsingfors GSE:s Lägesrum har löneinkomsten sjunkit med cirka 40 procent i februari-oktober 2020, men för nästan lika många har löneinkomsten stigit. Detta visar att coronakrisen har behandlat olika hushåll olika.

På samhällsekonomisk nivå räknar man också i år med att inkomstnivåerna stiger något, ca 2,5 procent. Enligt Skattebetalarnas Centralförbunds kalkyler skärps beskattningen av löntagare en aning och skattesatserna stiger med 0,2–0,3 procentenheter på olika lönenivåer. När inflationen är måttlig ökar hushållens köpkraft.

Det finns redan cirka 1,6 miljoner pensionstagare i Finland, vilket innebär att deras inkomstutveckling har en betydande roll för nationalekonomin. Arbetspensionerna stiger med 0,5 procent i år och pensionstagarnas skattesatser förblir ungefär oförändrade. 

Vår konsumtion förändrades snabbt i och med coronakrisen. När coronakrisen bröt ut sjönk den verifierade konsumtionen utifrån hushållens kortbetalningar snabbt med cirka 20–25 procent, men konsumtionen återhämtade sig snabbt på sommaren och låg också i slutet av året på en god nivå. Efter den första chocken fortsatte alltså konsumenterna att konsumera, om än oftare via nätet.

Det har också skett betydande förändringar i konsumtionsmönstret. Konsumtionen av tjänster har naturligtvis lidit, eftersom de ofta kräver socialt umgänge. Mest har turismen, kulturen, kollektivtrafiken och taxiresorna lidit. Även konsumtionen av delvis varaktiga varor (t.ex. kläder och skor) har minskat brant. Däremot har dagligvaror och vissa sällanköpsvaror (elektronik, hushållsapparater) köpts i större utsträckning än tidigare. Coronan har överfört konsumtionen från tjänster till varor. 

När begränsningsåtgärderna hävs och vaccinationerna framskrider kan man förvänta sig att konsumtionen snabbt återhämtar sig. Detta möjliggörs bl.a. av att hushållens sparandegrad ökade i fjol. Totalt sett kunde hushållen alltså spara pengar och dessa pengar börjar man använda när coronan lättar. Konsumtionen kommer också att bli mer lik vad den var tidigare, men det är också sannolikt att coronan lämnar bestående spår i konsumtionsvanorna. 

I olika enkätundersökningar har det till exempel framkommit att i fortsättningen kommer hushållen mer att gynna inhemsk produktion. Man räknar med att resande i arbetet minskar permanent, eftersom företagen har lärt sig att hålla möten på distans. Det har även skett förändringar i människors betalningssätt. Användningen av kontanter har minskat och mobil/kontaktlös betalning föredras. Inköp på nätet har ökat tydligt i och med coronaviruset. Det kan antas att dessa förändringar blir bestående.

Prisstegringen i såväl Finland som övriga Europa har varit mycket måttlig redan en längre tid. År 2020 förblev priserna i Finland i genomsnitt nästan oförändrade, medan ökningen från året innan var 0,3 procent. På grund av skattehöjningar steg priserna på alkoholdrycker och tobak och också i priserna på livsmedel förekom höjningar. Däremot sjönk priserna på trafik, kläder och skor samt möbler och hushållsapparater något. En särskild orsak till att priserna inom trafik sjönk var att oljepriset sjönk i början av 2020.

Även i fortsättningen förväntas prisstegringarna förbli måttliga. Den ekonomiska återhämtningen i slutet av året kan ge en tillfällig höjande effekt på priserna för vissa produktgrupper, men det finns inget mer omfattande tryck på att höja priserna. Detta möjliggör också att Europeiska centralbanken kan driva en stimulerande penningpolitik under en lång tid framöver. Under de kommande åren är det möjligt att inflationen accelererar, bland annat om centralbanken vidtar massiva stimulansåtgärder, men nu stiger inte inflationen.

De finländska hushållens skuldsättning har ökat under de senaste åren. Skuldgraden i förhållande till de disponibla inkomsterna är nu strax under 130 procent medan den ännu för 10 år sedan var knappt 110 procent. Den snabbaste ökningen av skuldsättningsgraden var före finanskrisen år 2008, därefter har skuldsättningsgraden ökat tydligt långsammare. Det är också värt att minnas att cirka hälften av hushållen inte har några skulder alls.

Coronakrisen medförde ingen stor förändring i den totala skuldsättningen: skuldsättningen har fortsatt att öka i ungefär samma takt som före coronakrisen. Ökningen av bostadslånen piggnade till något när konsumenternas intresse för bostadsköp ökade på sommaren och hölls på en hög nivå under återstoden av året. Studielån lyftes klart mer än tidigare delvis på grund av att studerandena inte fick sommarjobb. Ökningen av husbolagslån har avmattats, även om de fortfarande är den snabbast växande formen av skuldsättning. Ökningen av konsumentkrediter dämpades rentav när coronakrisen framskred.

Situationen för skuldsatta hushåll underlättas av att räntenivån är rekordlåg. Även om skuldsättningen har ökat, betalar hushållen för närvarande lite räntor i ett historiskt perspektiv. Euriborräntorna ligger på minus, vilket lär fortsätta även de närmaste åren. Högre räntor kommer alltså knappast att överraska negativt hushållens ekonomi under de närmaste åren. 

Under coronaåret 2020 ville många få flexibilitet i sin ekonomi genom att ansöka om amorteringsfria perioder för lånen. Nu har största delen av dessa amorteringsfria perioder upphört/håller på att upphöra och det har inte ansetts finnas något stort behov av nya amorteringsfria perioder. Detta visar för sin del att hushåll med skulder i genomsnitt fortfarande har en god ekonomi. 

Emellertid bör man även om man har ekonomin under kontroll förbereda sig på att räntorna stiger för eller senare, och även på att privatekonomin kan drabbas av överraskande chocker – coronakrisen var en tråkig påminnelse om detta för en del av hushållen. I fråga om de egna skulderna är det bra att fästa vikt vid att skulden står i rätt proportion till betalningsförmågan och också till skuldens uppbyggnad. Skulder som ökar tillgångarna är en ”bättre” skuld än skulder som går direkt till konsumtion – eller i värsta fall till att betala bort gamla skulder. 

Hushållens största tillgångspost är bostäder. Detta är naturligt, eftersom man måste bo någonstans och i Finland har man länge favoriserat ägarboende. Under de senaste åren har också antalet placeringsbostäder ökat. Utvecklingen av bostadspriserna inverkar således i betydande grad på hushållens förmögenhet. Mer information om detta nedan.

Förutom realegendom har hushållen finansiella tillgångar. Trots att skuldsättningen har ökat har hushållens finansiella tillgångar samtidigt ökat. Visserligen är tillgångarna och skulderna inte jämnt fördelade på alla hushåll, utan i synnerhet förmögenheten har fördelats ojämnt. Den färskaste statistiken över hushållens finansieringstillgångar är från tredje kvartalet 2020 och visar att hushållens finansieringstillgångar har ökat trots coronan.

Av hushållens finansiella tillgångar finns drygt en tredjedel i insättningar, och beloppet har ökat snabbt under de senaste åren, trots att räntorna på insättningar samtidigt har sjunkit till nära noll. Denna utveckling har påskyndats av coronakrisen och mycket nya pengar strömmade in i insättningar förra året. Under coronaåret kunde hushållen spara mer och en del av pengarna placerades i trygga insättningar.

Den trygghet som insättningar ger har sitt pris. Den reella avkastningen på insättningar (efter inflation) har i regel varit negativ under de senaste 10 åren, och denna situation torde fortsätta under de närmaste åren. Det kunde vara klokt att fundera på mer räntabla placeringar för långfristiga medel. Insättningar är ett utmärkt objekt för korttidssparande och bufferttillgångar. 

På aktiemarknaden var förra året händelserikt. I början av coronakrisen sjönk aktiemarknaden mycket snabbt med över 30 procent. Med lärdomarna från finanskrisen i bakhuvudet reagerade centralbankerna snabbt på situationen och nervositeten på marknaden minskade. Därefter återhämtade sig kurserna snabbt och totalt sett gav världens aktier cirka 7 procent i avkastning räknat i euro – ett tämligen bra aktieår alltså. Skillnaderna i avkastning mellan olika länder och branscher var stora och de amerikanska teknikbolagen fungerade som kursraketer. 

Vid ingången av 2021 är avkastningsutsikterna på aktiemarknaden fortfarande rimliga – i synnerhet i jämförelse med de låga räntorna. Ekonomin återhämtar sig och stödet från centralbankerna/staterna fortsätter, vilket skapar en gynnsam miljö för aktieplacerare. Visserligen har en stor del av denna återhämtning redan prissatts, så ett år med toppavkastning är inte i sikte, och det lönar sig att förbereda sig på kursfluktuationer – såsom alltid. 

Det sägs ofta att småplacerare inte agerar optimalt, dvs. de köper dyrt och när kurserna sjunker får de panik och säljer billigt. De finländska placerarna gjorde åtminstone inte i fjol detta typiska misstag. Det gjordes endast få panikförsäljningar och under året placerade finländarna mer på aktiemarknaden, både direkt och via fonder. Finländarna fortsatte att öka sin förmögenhet.

På grund av coronan avtog bostadshandeln i mars–maj. Därefter återhämtade sig handelsvolymerna igen och bostadshandeln var livlig under resten av året. Inte ens i november-december minskade bostadshandeln som vanligt. Konsumenternas avsikter att köpa bostäder ligger fortfarande på hög nivå och också ingången av året har börjat livligt.

Den befarade prisnedgången på bostäder under coronakrisen förverkligades inte. Tvärtom har bostadspriserna i genomsnitt stigit och man har sett en prishöjning i fler städer än vad som varit vanligt under de senaste åren. 

År 2021 torde bostadshandeln fortsätta att vara relativt pigg och priserna förväntas stiga något i genomsnitt. Den regionala prisdifferentieringen torde fortsätta. När coronakrisen lättar kan konsumenternas intresse tillfälligt igen rikta sig mot resor och aktiviteter utanför hemmet och därför är det osannolikt att bostadsmarknaden ser en liknande snabb tillväxt som till exempel servicesektorn överlag. 

Det är intressant att följa om coronakrisen har en mer bestående inverkan på människornas boendepreferenser. I fjol var människor mer intresserade av rymligare boendeformer än tidigare och till exempel egnahemshus såldes klart mer än året innan. Ökningen av distansarbete har också möjliggjort boende på olika håll. Tiden får utvisa om dessa fenomen blir mer bestående.

Bostäder är hushållens viktigaste förmögenhetspost. Därför har prisdifferentieringen på bostäder också en stor inverkan på hushållens förmögenhet. Det lönar sig för hushållen att sprida sina tillgångar inte bara i bostäder utan också i andra objekt. Detta framhävs i områden där bostadspriserna sjunker. Enligt Sparbankens Sparbarometer är verkligheten dock den motsatta: invånarna i stora städer placerar oftare än invånare på mindre orter också i andra objekt än sin bostad och sitt konto.